Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - II. Kejsar Henrik IV och påfven Gregorius VII - 5. Henrik IV i Canossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 307 –
Ehuru ej Henrik förtjänt det, ty han hade ofta behandlat henne
illa och till och med velat alldeles förskjuta henne, så
afskräck-tes hon icke af resans faror och mödor utan ville troget dela dem
med sin gemål. Äfven sina små söner togo de med sig, och blott
en tjänare gick in på att medfölja. På sådant sätt färdades en
kejsarfamilj till Italien. Henriks fiender hade emellertid redan
varit sysselsatta med att förhindra hans väg genom passen i Schweiz
och Tyrolen för att fördröja hans försoning med Gregorius utöfver
den fastställda tiden, och sålunda blef kejsaren tvungen att göra
en lång omväg öfver Frankrike. Resan var mycket besvärlig,
äfven innan man anlände till bergstrakterna, ty på denna tid gafs
det ännu inga så bekväma vägar som nu. Väl anlända till
alperna, måste de resande sedan taga sig fram genom fullkomligt
obanade trakter. De höga bergssluttningarna voro betäckta med
oerhörda snömassor, och den iskalla blåsten förstörde huden på
de resandes händer och ansikten. Snön var lika hårdt frusen som
is och så hal, att människor och djur i hvarje ögonblick löpte
den största fara att störta ned i afgrunden. Och dock var den
största skyndsamhet nödvändig, ty snart hade den af furstarna
utsatta fristen förflutit, Vägvisarna måste bana väg genom den
djupa snön, och ändtligen hade man uppnått den högsta punkten
på färden. Men nu tycktes det vara omöjligt att komma längre,
ty sluttningarna nedåt Italien voro så branta och hala af is, att
ingen kunde få fotfäste, Det hjälpte likväl ej; man måste ned,
på lif eller död! Männen kröpo på händer och fötter, under
beständig ängslan att rulla ned i de gapande afgrunderna;
kejsarinnan och hennes kammarfru insyddes i hudar och släpades
sålunda ned af förarna. Hästarna hissades ned med
sammanbundna fötter men därunder omkommo de flesta. Slutligen kom
man ned till slättlandet. En ångest var lyckligen öfverstånden
men en annan återstod för den olycklige kejsaren.
Gregorius var vid Henriks ankomst just på väg till Tyskland,
till riksdagen i Augsburg, och uppehöll sig i norra Italien. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
