Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - II. Kejsar Henrik IV och påfven Gregorius VII - 6. Henrik emot Rudolf af Schwaben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 310 –
6. Henrik emot Rudolf af Schwaben.
Konungens själfkänsla hade åter vaknat, och han beredde sig
att bryta med påfven. Så snart lombarderna erforo detta, glömde
de sin förtrytelse öfver Henriks klenmodighet, omfattade honom
åter med tillgifvenhet och samlade sig omkring hans banér. De
tyska furstarna däremot uppsade honom fullständigt tro och
lydnad, sedan de fått kännedom om den nya brytningen, och skredo
till konungaval. De valde den redan förut nämnde hertig Rudolf
af Schwaben, en tapper och klok man, som länge varit Henriks
fiende. Nu var det hög tid, att Henrik skyndade tillbaka till
Tyskland. Det lyckades honom att ånyo samla en här, ty
konungens ovärdiga behandling liade upprört många, och isynnerhet
skänkte honom städerna sitt bistånd. Efter många smärre strider
stodo slutligen de båda fientliga härarna emot hvarandra vid
Merse-burg (1080) till en afgörande drabbning på samma mark, hvarest
den store Henrik I så tappert stridt emot ungrarna. Länge var
segern oafgjord. Henrik själf stred med verklig tapperhet ocli äkta
ridderligt. Sachsarna trängde segrande fram, då deras segerlopp
plötsligen hämmades genom underrättelsen, att Rudolf vore
dödligt sårad. Han ämnade just spränga öfver en graf, då ban
uppnåddes af en ung riddare, Gottfried af Bouillon, densamme som
sedermera eröfrade Jerusalem; han var en trogen anhängare till
Henrik och hade redan länge sökt att komma i strid med Rudolf.
Nu rände han emot honom med sänkt lans, och emellän de båda
männen uppstod ett häftigt fäktande. Svärden susade genom
luften och föllo rasslande ned på hjälm, sköld och pansar. Slutligen
träffade Gottfried sin fiende i handlofven; hans svärd inträngde
emellan pansarets skenor och afhuggen föll Rudolfs högra hand
jämte hans svärd till marken. Äfven i underlifvet hade han
erhållit ett dödligt sår. Sålunda bars han af de sina ur stridsvimlet,
och sorgsna stodo biskoparna omkring honom för att meddela ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
