Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - III. De store Hohenstauferna - Konrad III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 316 –
tade honom blott men älskade honom icke. Till hans icke ringa
förvåning valde man ej honom utan hertig Konrad af Hohenstaufen
till tysk kejsare. Öfver detta val blef Henrik högligen förtörnad
och ville ej låta det gälla, men då blef han afsatt från sina båda
hertigdömen samt förklarad i akt. Bayern lämnades åt den
krigiske markgrefve Leopold af Österrike och Sachsen åt markgrefven
af Brandenburg, Albrekt Björnen. — Vid denna tid finner man
namnet Berlin för första gången nämnas på en under bildning varande
ännu ytterst obetydlig stad, medan vid Donau staden Wien redan
ståtligt reste sig i trakten af det gamla Vindobona.
Henrik var emellertid ej den man, som utan svärdshugg lät
taga ifrån sig sina länder. Han grep till vapen och fördref
Albrekt Björnen, och redan rustade han sig att äfven återtaga
Bayern, då döden kallade honom från krigsskådeplatsen. Han
efterlämnade en tio år gammal son, Henrik, hvilken framdeles genom
sitt mod förvärfvade sig tillnamnet Lejonet. Billigtvis borde den lille,
som var oskyldig i sin faders förseelser, hafva erhållit båda
hertigdömena, men Konrad gaf honom blott Sachsen. Då antog sig
Welf, den aflidne hertigens broder, den vinge prinsens sak och
grep till vapen för att försvara hans arf. Vid den lilla staden
Weinsberg i det nuvarande Wurtemberg kom det till strid
emellan honom och Konrad år 1140. I denna drabbning lär
bayrar-nas fältrop hafva varit: »Här Welfb) och Konrads partis: »Här
Waiblingen!»* hvarmed staden Waiblingen i Schwaben menades,
hvilken tillhörde hohenstaufernas stamgods. Häraf uppkommo
partinamnen ’Welfer’ och ’Waiblingar’, eller såsom italienarna sade
’Guelfer’ och ’Ghibelliner’, och fiendskapen emellan dessa partier
utspann sig genom århundraden, i det att påfvarna ställde sig på
welfernas sida för att minska de hohenstaufiska kejsarnas makt.
Welferna blefvo besegrade i ofvannämnda slaktning, och det
belägrade Weinsberg kunde ej göra längre motstånd. Krönikan
berättar härom följande vackra saga: Förtörnad öfver de belägrades
* Så berätta det 15:de århundradets krönikörer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
