Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - III. De store Hohenstauferna - Konrad III - Fredrik I eller Barbarossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 317 –
långvariga och hårdnackade motstånd, beslöt Konrad att taga den
hårdaste hämnd på besättningen. Blott kvinnor och barn skulle
få fritt aftåg, men männen hotade döden eller fångenskap. På
kvinnornas böner och tårar gaf kejsaren slutligen efter så till vida,
att han tillät alla kvinnor att få taga med sig ur staden så
mycket, som de kunde bära på sina skuldror. Och se, ur de
öppnade portarna kommo ett långt tåg med fruar, som buro det
dyr-barasta, de ägde, på ryggen, nämligen sina män! Kejsaren
skrattade åt detta listiga infall och fann så stort behag i detta bevis
på trohet och kärlek, att han för de präktiga kvinnornas skull
benådade alla män.
Fredrik I eller Barbarossa.
1152—1190.
1.
Konrad III slutade sin verksamma regering år 1152, och
samma år valde de tyska furstarna hans brorson, hertig Fredrik af
Schwaben till det tyska rikets öfverhufvud. Uti Fredrik, den
förste Fredrik i den tyska kejsarföljden, förenade sig de utmärktaste
själsförmögenheter med kroppsliga företräden, så att han framför
många andra var värdig den äran att vara kristenhetens
världsliga öfverhufvud. Hans stora själ bodde uti en skön kropp. Hans
högväxta och starka gestalt, hans ädla panna, eldiga,
genomträngande ögon och behagfulla anletsdrag ingåfvo alla, som
nalkades honom, kärlek och beundran. Hans guldgula hufvudhår,
kännemärket på den äkte germanen, öfvergick i skägget i en
rödaktig färgton, hvilket hos italienarna förskaffade honom tillnamnet
Barbarossa, d. v. s. Bödskägget. Tyskarna satte isynnerhet värde
på hans nära släktskap, på hans moders sida, med det welfiska
huset, ty de hoppades, att lian skulle bilägga de strider, som så
länge varat emellan hohenstaufe!’ och welfer. Han gjorde äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
