Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - III. De store Hohenstauferna - Fredrik I eller Barbarossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 321 —
anhang. Hänförd af minnena från Roms ärofulla tider predikade
han emot påfvedömets världsliga herravälde och för förnyandet
af den gamla, romerska republiken, men hade måst vika för
påfven Hadrianus IV:s makt och flv till Fredriks läger. Emot löfte
om att krönas till kejsare biföll emellertid Fredrik att utlämna
Arnold, hvilken nu på bålet led martyrdöden för den kyrkliga och
politiska friheten. Påfven begaf sig därefter till det tyska lägret
men blef ej litet besviken, då Fredrik icke, såsom fordom Lothar,
höll stigbygeln åt honom, då han steg af från hästen. I denna
försummelse såg Hadrianus ett dåligt tecken på kejsarens
sinnelag, men då Fredrik strax därefter kastade sig ned inför honom
och kysste hans fot, fattade påfven åter mod och gjorde honom
förebråelser, för att han ej visat honom skyldig vördnad. Fredrik
gaf efter, och då påfven åter afreste, höll han stigbygeln åt honom
men urskuldade sig skrattande med de orden: »Jag kan blott
göra det mycket dåligt, då jag aldrig förut tjänstgjort såsom
stallknekt!» — I Peterskyrkan emottog han därefter kejsarkronan ur
Hadrianus’ händer.
3.
Väl skulle kejsaren ännu längre kvarblifvit i Rom för att
fullborda de högmodiga romarnas underkastelse, men han såg sig
nödgad att i hast bryta upp därifrån. Bristen på lifsmedel för
hans här började nämligen göra sig utomordentligt kännbar, och
därtill bortryckte den stora hettan och smittosamma sjukdomar
många af lians krigare, så att deras leder betydligt glesnade.
Fredrik förde därför sina trupper till de sunda bergstrakterna i
hertigdömet Spoleto och beslöt att eftertryckligt straffa borgarna i
staden Spoleto därför att de vågat misshandla ett kejserligt
sändebud. Spoletanerna hoppades i dåraktigt öfvermod kunna erbjuda
ett framgångsrikt motstånd och emottogo den kejserliga hären vid
portarna till sin stad med slungor och armborst. Men nu galop-
Grube, Historien och sagan. II. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
