Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - III. De store Hohenstauferna - Fredrik I eller Barbarossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 322 –
perade de tyska ryttareskarorna fram, och deras tunga svärd
förmådde stadsborna ej motstå. 1 gränslös förvirring störtade de in
i staden, förföljda af de tyska ryttarna, som tillika med dem
inträngde genom portarna och prisgåfvo Spoleto åt lågorna.
Gärna skulle Fredrik nu hafva tågat emot Milano, men han
såg sin segerbana oväntadt hämmad. De tyska furstarna voro så
utledsna på detta fälttågs besvärligheter och mödor, hvilka redan
bortryckt så många tappra landsmän, att de ansatte kejsaren med
allvarliga föreställningar att anträda återtåget till Tyskland. Flera
af dem lämnade med sina skaror hären och återvände hem, och
kejsaren kunde ej hindra dem, enär med höstens inbrott deras
skyldighet till krigstjänst upphörde. Större delen af hären hade
likväl för stor hederskänsla att lämna kejsaren på hans återtåg
genom ett så fientligt land. I själfva verket behöfdes det både
mod och försiktighet för att undvika de faror, som hotade under
hemfärden. Först var det borgarna i staden Verona, som försökte
tillfogo honom skada. Denna stad hade sedan urminnes tid
rättighet att vägra genomtåg genom själfva staden, men dess borgare
brukade för öfvergången öfver Adige uppföra en bro ett stycke
ofvanför staden. Denna bro byggde veroneserna denna gång så
vårdslöst och af så dåligt virke, att den ovillkorligen måste
sammanstörta vid påtryckningen af de timmerflottar, som höllos i
beredskap ofvanför och som man ämnade låta drifva med floden.
Tyskarnas raskhet tillintetgjorde emellertid italienarnas onda anslag,
ty den kejserliga hären hade redan uppnått andra stranden, då
timmerflottarna kommo drifvande med floden och nedbröto och
förstörde allt. Ett annat farligt äfventyr hade Fredrik att utstå i
en vild bergstrakt. Här reste sig nämligen på en klippa en borg,
som behärskade den i det smala passet framlöpande vägen. Ägaren,
en veronesisk adelsman, fordrade af hvarje riddare en häst och ett
harnesk, men af kejsaren en summa penningar för att få tåga
igenom. Dessutom hotade han alla, som beträdde vägen eller ville
närma sig hans borg att krossa dem med nedrullande stenar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
