Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - III. De store Hohenstauferna - Fredrik I eller Barbarossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 327 –
banér. När detta fördes inför Fredriks tron och såsom tecken
till underkastelse sänktes ned, sprang han upp i vredesmod och
slet af banérets frans — ett dåligt tecken för folket, som
ångest-fullt emotsåg segrarens beslut. Med mörka blickar såg sig
Fredrik omkring, och med dyster min åhörde han det tal, som den
ene af konsulerna höll för att blidka hans vrede. Folket hade
sjunkit ned på knä och sträckte under högljudd klagan upp en
mängd kors med vädjan till hans barmhärtighet, men Fredriks
vrede var för stor. Med en vink gaf han slutligen de olycklige
tillåtelse att stå upp och affärdade dem med den förklaring, att
de följande dag skulle få veta sitt öde. Förgäfves sökte
milane-serna använda denna frist att förmå kejsarinnan Beatrix att fälla
förböner för dem. Hon drog sig tillbaka till det innersta af sina
gemak och lämnade de bönfallande åt deras öde. Då Fredrik år
1158 gjorde sitt tåg emot Rom, hade Beatrix yttrat sin önskan
att få bese den berömda staden Milano, och kejsaren biföll gärna
hennes begäran. Knappt hade hon emellertid tågat in genom
stadsporten, förrän en rasande pöbelhop öfverfallit henne, satt
henne baklänges på en åsna och gifvit henne dennes svans att
hålla i i stället för tyglar. På detta skymfliga vis fördes hon
därpå genom staden och ut genom motsatta porten. Milaneserna
hade sålunda ingen anledning att räkna på furstinnan såsom sin
förespråkerska. Fredrik var för öfrigt obeveklig. Han befallde
alla borgarna att uttåga samt öfverlämnade den folktomma
staden åt grannarna till plundring och förstöring. Murarna, tornen
och de flesta af de offentliga byggnaderna nedrefvos, och den
förut så blomstrande staden erbjöd inom några få dagar en så
sorglig anblick, att till och med många af dess forna fiender
rördes till medlidande.
6.
Det fruktansvärda straffet uppväckte i Italien både
förskräckelse och förbittring och den senare växte ännu mera genom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
