Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - III. De store Hohenstauferna - Fredrik I eller Barbarossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 328 —
förtryck och de utpressningar, hvartill de kejserliga ståthållarna
gjorde sig skyldiga. Snart förenade den allmänna nöden de
lombardiska städerna till ett nytt förbund, för hvilket Verona trädde
i spetsen. Detta mäktiga förbunds förnämsta stöd var kejsarens
förbittrade fiende, den djärfve och kloke påfven Alexander III,
Hadrianus’ efterträdare. Ar 1163 tågade Fredrik för tredje gången
till Italien. Blott ett fåtal riddare ledsagade honom, ty han ville
uppträda såsom herre och ej såsom eröfrare. Han tänkte
bekämpa den nva jäsningen genom glansen af sitt majestät, men
det lyckades honom ej, utan hans nu mera eniga fiender
nödgade honom att hastigt återvända till Tyskland.
Tre år därefter (1166) tågade kejsaren för fjärde gången och
nu med en krigshär öfver Alperna och vände sig till en början
emot Rom för att tukta påfven. Staden intogs med storm, men
Alexander räddade sig genom flykten. Segerns fördelar gingo
emellertid belt och hållet förlorade, ty en fruktansvärd farsot
utbröt och bortryckte härens blomma. Påfvens vänner förklarade
detta såsom den vredgade himlens straff, och nästan alldeles
ensam, förklädd och i hemlighet, ilade Fredrik öfver Alperna
tillbaka till Tyskland. Under tiden reste det lombardiska
stadsförbundet åter djärft sitt hufvud. Milanos murar höjde sig åter ur
gruset, och pelare med smädliga inskrifter emot kejsaren och hans
gemål uppfördes vid dess portar. På slätten emellan Asti och
Pavia byggdes i all skyndsamhet en stark fästning, som, kejsaren
till hån och påfven till ära, kallades Alexandria. På så sätt
rustade fruktade italienarna ej kejsaren.
7.
Blott med svårighet lyckades kejsaren samla en här till ett
nytt tåg öfver Alperna. Slutligen bröt han upp år 1174,
öfvergick Mont Cenis och belägrade Alexandria. Det var vinter, och
ymniga regn genomvätte dessutom den sumpiga marken.
Sjukdomar och besvärligheter af alla slag hemsökte den tyska hären.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
