Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Svenska frihetshjältar - Engelbrekt och Sturarna - I. Engelbrekt - 2. Erik XIII och Engelbrekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 411 –
Eriksson, ’konungens fogde i Västmanland och Dalarna’, som hade
sitt säte på Västerås slott. Med oerhörda, orättvisa pålagor
beröfvade han bönderna deras egendom, utpantade deras hästar ocli
oxar, spände dem själfva för plogen och deras hustrur för
hölassen. Värnlösa kvinnor bortröfvades och tvingades att tillfredsställa
hans lustar; och många redliga män lät han falskligen anklaga
och döma för att kunna slå under sig deras egendom. Då
bönderna kommo till honom och klagade, lät han skära öronen af
dem, piska dem eller upphänga dem i rök, hvarvid många
förlorade lifvet. På samma sätt förfor fogden på Faxehus med
liel-singarna. Dalkarlarna, till största delen själfägande bönder,
kraftfulla och manliga samt i sin afskilda bygd ovana vid förtryck,
voro dock de första, som sig emellan började klaga all sin nöd
och jämmer. Hvarhelst de samlades, talade de blott om sin nöd,
om fogdens grymhet och konungens orättvisa. Till herr Jösse
afsände de bref med ärlig tillsägelse, att han icke kunde vara säker
om sitt lif, om han vågade sig upp i Dalarna, emedan de ämnade
utkräfva blodig hämnd för allt det onda, som de af honom lidit.
Allt var redan färdigt till uppror; blott en anförare saknades.
Vid Kopparberget i Dalarna bodde på denna tid en man, som
hette Engelbrekt Engelbrektsson. Han var en friboren svensk
odalman i sin bästa ålder och hade vid främmande herrars hof i sin
ungdom blifvit väl öfvad i vapenlekar och ridderliga seder. Liten
till växten hade han dock ett oförskräckt mod och var därjämte
både vältalig och tapper. Han ömkade sig öfver den nöd, som
dalkarlarna ledo, ocli lofvade att resa till konungen och söka skaffa
dem rätt samt befrielse från Jösse. Engelbrekt reste genast till
Köpenhamn, där konungen vistades. I början ville konungen
af-visa honom liksom alla andra klagande, men Engelbrekt erbjöd sig
att med sitt lif ansvara för sanningen af hvad han sagt. »Mycket
vågar du på din sak», sade nu Erik, »Riksens Råd må undersöka
eder tvist, det är vår vilja!» Så begaf sig Engelbrekt tillbaka till
Sverige ocli liade med sig konungens bref till svenska Rådet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
