Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Svenska frihetshjältar - Engelbrekt och Sturarna - II. Sturarne - 2. Slaget på Brunkeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 429 –
att som hastigast få sig mat och förfriska sig och sände Nils Sture
med en tredjedel af hären för att genom skogen* gå omkring och
anfalla det danska lägret samt Brunkeberg från östra sidan. Därpå
uppställde herr Sten sin här, och öfver Kungsholmen (Munkliderna,
som holmen denna tid hette) anlände 1,300 ryttare klädda i
harnesk, blanka som is, hvilka af herr Knut Posse i staden blifvit
honom sända till undsättning. Herr Sten talade till det
församlade folket: »Viljen I någonsin njuta frid och frihet i Sverige, så
stån i dag fasta med mig och viken icke ifrån hvarandra! Jag
skall göra, hvad jag förmår. Ingalunda skall jag frukta för
konungen, hans danskar och drabanter utan gladeligen våga lif och
blod och allt, hvad jag har, i denna fejden. Viljen I alla göra
på samma sätt, så lyften upp edra händer!» »Det viljom vi med
Guds hjälp göra!» ropade hela hären och räckte upp sina händer,
slog tillsammans sina sköldar samt uppgaf ett stort härskri med
mycket vapenbrak, hvarefter de tågade fram mot berget, sjungande:
I Guds namn farom vi,
Hans nåd begärom vi.
Nu dragom vi till Stockholms by.
Gud gifve, kung Kristian ej ville bort fly!
Klockan var nu elfva på förmiddagen.
Men konung Kristian ämnade ingalunda fly undan. Kraftfull,
tapper, modig samt mycket öfvad i ridderliga och krigiska företag,
ville han på en gång inlägga ära, hämnas sina förra nederlag och
vinna tillbaka ett helt rike. Den tappra och stolta danska adeln,
anförd af marsken Clas Rönnow, de svenska öfvergångna herrarna
med den oförvägne och stridslystne Erik Carlsson samt Trötte
Carlsson i spetsen, de tyska och skotska knektarna, anförda af
vidtfrejdade krigshöfdingar, betraktade alla från det höga berget
utan fruktan ocli med stridslust de antågande svenskarna. Pilar,
skäktor och gevär började slaget, men då svenskarna skulle gå
uppför berget, mötte dem danskarna, och då började en blodig
* Förmodligen rundt omkring Brunnsviken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
