Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Svenska frihetshjältar - Engelbrekt och Sturarna - II. Sturarne - 2. Slaget på Brunkeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 432 –
Nu såg herr Sten, att det var omöjligt att på detta sätt
fördrifva fienden från berget och lät istället sitt folk angripa de
danskar, som stodo vid S:t Klara kloster. När danskarna på berget
sågo detta, öfvergåfvo de sin fördelaktiga ställning och tågade ned
för berget dels för att hjälpa sina vänner, dels emedan de trodde
sig alldeles hafva afvisat svenskarnas angrepp. Det må man också
bekänna, att på dessa tider, då ingen sträng krigsordning fanns,
det var ett stort bevis både på svenskarnas ihärdighet och Stures
skicklighet, att de efter två tillbakaslagna anfall åter kunde
uppställas i slagordning och ledas till angrepp. Så skedde ock nu.
Knappt sågo svenskarna, huru de andra kommit ned för berget,
förrän de ropade: »Nu hafva danskarna kommit till oss på jämna
marken. Låtom oss nu svänga svärden friliga!» Ej behöfde herr
Sten uppmuntra dem. Några underliga strimmor syntes på
himlahvalfvet. De ropade, »att det var S:t Eriks svärd, som skyddande
sväfvade öfver svenskarna och visade dem vägen till segern», och
därpå störtade de sig öfver fienden, medan herr Knut Posse tillika
gjorde ett nytt utfall från staden. Mot detta angrepp förslog icke
all danskarnas tapperhet. De stredo i början för segern, men den
rycktes snart ifrån dem. De stredo för att rädda Danmarks heliga
banér. De stredo med odödlig tapperhet. Femhundra danska
ädlingar omgåfvo och försvarade under kampen denna fana; de lågo
alla fallna för svenskarnas svärd, då herr Knut Posse slutligen
förmådde rycka henne till sig och fälla hennes stolta spets mot
jorden. Nu drogo sig danskarna tillbaka men endast i afsikt att
uppe på berget åter försvara sig. Men då anlände Nils Sture med
sitt folk; han hade på grund af de dåliga vägarna blifvit
uppehållen, och fåfängt var nu allt danskarnas motstånd. Deras hopar
upplöstes ocli utbredde sig som en molnsky utför backen från
Brunkeberg åt Blasieholmen. De hastade undan de förföljande
svenskarna för att söka räddning på skeppen, men då den
påträngande täta hopen kom på bron, som var söndersågad, brast
denna, och de olyckliga flyktingarna störtade i vattnet. Andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
