Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Medeltidens hjälte- och riddartid - III. Ridderliga hjältar - Bertrand du Guesclin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 484 –
ståndare, att denne genast tumlade af hästen och blef liggande
vanmäktig flera steg därifrån samt måste föras utom skranket.
Den unge segraren återvände med en ny lans till sin plats och
inväntade nya motståndare. Nu ställde sig lians egen fader emot
honom. Med honom kunde ban ej kämpa, men lika litet ville
han röja sitt inkognito. Han beslöt därför att vid anloppet sänka
sin lans samt emottaga sin faders stöt med skölden utan att göra
något motstånd. Han gjorde det ocli därtill med sådan
skicklighet, att han satt fast i sadeln och utan att vackla jagade förbi,
hvarpå han rent ut förklarade sig ej vilja täfla vidare med denne
riddare. Man förvånade sig men uttalade inga hånfulla
anmärkningar, enär lians mod redan i den föregående täflingen blifvit
tillräckligt ådagalagdt. Hans fader lämnade banan och gaf plats åt
en annan riddare. Guesclin kastade denne till marken, och
enhälligt tillerkändes han priset. Alla voro nyfikna att få veta, hvem
hjälten var, och isynnerhet längtade hans fader, att hemligheten
skulle afslöjas. Till sist, när torneringen var slut och Bertrand
erhållit sin ridderliga belöning, galopperade han fram till sin fader,
slog upp hjälmgallret och sade: »Känner du nu igen mig, fader?»
Den gamle omfamnade honom under glädjetårar och utrustade
honom nu frikostigt med häst och vapen. Men den unge hjältens
rykte gick nu öfver bela Frankrike.
2.
Ännu hade Bertrand blott vunnit segrar på tornérspelen, nu
skulle äfven den allvarliga stridens fält skåda lians svärds första
bragder. Hertig Karl af Blois förde krig med Johan af Montfort
om besittningen af Bretagne. Filip IV, konung af Frankrike, höll
med den förstnämnde, konungen af England understödde däremot
Montfort. För Bertrand var naturligtvis intet val, ty såsom god
fransman följde han sin konung, hvarthelst han bjöd. Vid denna
tid var slottet Fougeray i engelsmännens händer, och Bertrand be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
