Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Medeltidens hjälte- och riddartid - III. Ridderliga hjältar - Bayard, riddaren utan fruktan och tadel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 502 –
fruktansvärd strid började. Slutligen samlade Cajazzo sitt folk och
drog sig uttröttad tillbaka. Då först blef Bayard varse, att de
befunno sig knappt en half timmes väg ifrån Milano. »Hallå»,
ropade han, »mina vänner, mina kamrater, segern är vår!» och
genast angrepo de ännu en gång italienarna, hvilka under tiden
ordnat sig på nytt. Äfven detta anfall emotstodo Cajazzos män
ej länge, utan alla, hvilkas hästar ännu hade kraft att springa,
sökte tvärtom att rädda sig in i staden. Förgäfves uppmanade
dem deras tappre anförare att hålla stånd, oordningen blef allmän,
och både italienare och fransmän störtade sig i brokig blandning
emot stadsporten. Först strax invid slagbommen gjorde de
sistnämnda halt, men den segerdruckne Bayard red med in i staden
och besinnade sig icke förr, än han var utanför det hertigliga
slottet. Här stirrade han liksom förtrollad framför sig, och i fara
att blifva ihjälslagen af stenkastningen från borgare, soldater och
kvinnor såg han ingen annan utväg än att gifva sig åt Cajazzo.
Denne införde honom aktningsfullt i sin bostad samt inbjöd
honom till aftonmåltiden lios hertigen, hvilken ifrån sitt fönster åsett
den oförskräckte riddarens strid emot öfvermakten.
»Herr riddare», så tilltalade Ludvig Moro honom, »hvad har
fört eder hit?» — »Begäret att segra!» svarade Bayard. — »Trodde
ni er då kunna ensam intaga Milano?» — »Nej, nådige herre, jag
trodde mig åtföljd af mina kamrater.» — »Äfven med dem skulle
det aldrig varit möjligt.» — »Det är sant», svarade Bayard
anspråkslöst, »också hafva de varit klokare än jag, och därför äro
de fria och jag fången. Men hvad betyder det! Jag är ju fånge
hos den tappraste och mest högsinnade furste.» — Hertigen gjorde
sig därefter i en något föraktlig ton underrättad om den franska
härens styrka. »Vi räkna icke vårt folk», svarade Bayard, »men
jag kan säga eder, att min herres soldater alla äro utvalda krigare,
emot hvilka edra icke skola hålla stånd.» — Hertigen svarade
något sårad, att utgången snart skulle bevisa motsatsen. »Gifve Gud»,
ropade Bayard, »att det i morgon blefve strid och att jag vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
