Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Medeltida kultur - VI. Medeltidens skaldekonst - Mästersångarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 545 –
ger.» — Jag afbröt honom här med en fråga och han fortfor:
»Mästersångarnas högskola är Mainz, dotterskolorna Nürnberg ocli
Strassburg. Men i Nürnberg har sedan länge den vackra konsten
utöfvats bättre än annorstädes. Liksom för femtio år sedan
bref-målaren Hans Bosenplüt och barberaren Hans Folz voro berömda,
så äro nu linneväfvaren Nunneribech och framför allt hans lärjunge
skomakaren Hans Sachs namnkunniga.» — »Hvad hafva de där
figurerna på skölden att betyda?» frågade jag. — »På skölden»,
svarade han, »synes öfverst ett vapen med en krona; det är
mästersångarnas vapen och därunder tolf män, som arbeta i en trädgård,
men deras arbete fördärfvas af ett vildt djur; de tolf männen äro de
tolf berömda sångare, som inrättade den första sångarskolan, och
vilddjuret är afunden, som utifrån, och tvedräkten, som inifrån
skadar deras verk. Genomträngda af sin heliga kallelse sjöngo de tolf
männen sånger, för Gud behagliga och gagneliga för deras
medmänniskor. Kejsar Otto den store, glorvördig i åminnelse skänkte dem
vapnet med kronan.» — »Känner man namnen på dessa utmärkte
män?» — »Helt visst! De voro dels lärde, dels riddare, dels borgare.
En var smed, en annan repslagare, en glasblåsare. Om dem äro
ej så mycket att berätta, men desto mer om riddar Wolfram von
Eschenbach, om Nikolaus Klingsor, magister i de fria konsterna,
om Walther von der Vogehveide, om Henrik von Ofterdingen ifrån
Eisenach och om Henrik Frauenlob ifrån Meissen, som var teologie
doktor i Mainz. Den sistnämnde prisade i odödliga sånger
damernas skönhet och sedesamhet, och af tacksamhet därför buro fruar
i Mainz honom till grafven, ty ej blott den lefvande utan äfven
den döde ville de visa sina dygder. Hans grafsten finnes i
domkyrkan och fuktas af sörjande kvinnor med tårar och vin.» »Ni
härleda sålunda eder sångarkonst ifrån dessa tolf mästare?» — »Ja!
De undervisade ynglingar, lärjungarna blefvo i sin tur mästare
och så allt vidare ända till vår tid. Den som vill lära konsten,
vänder sig till en mästare, hvilken åtminstone en gång vunnit pris
i sångskolan, och denne undervisar honom kostnadsfritt. Han lär
Grube, Historien och sagan. II. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
