Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska järnhanteringens ekonomiska historia i fågelperspektiv - 1700-talets monopolpolitik - Det fossila bränslets genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till 40 000 ton om året och stannade sedan ända fram
till 1780-talets senare hälft på belopp som sällan
överskredo 45 000 ton. När man vet att Sveriges — numera
i förhållande till världsproduktionen mycket
anspråkslösa — framställning av smidbart järn under åren
närmast före det andra världskriget höll sig på 900 000
à 1 000 000 ton, belyser detta hur små kvantiteter som
ännu under 1700-talet kunde sätta ett land i tillfälle
att dominera Europas järnmarknad.
Omkring sekelskiftet 1800 lutade emellertid den
svenska järnhanteringens kvantitativt dominerande
ställning mot sitt fall. Redan tidigare, under 1700-talet,
hade Ryssland kommit in på järnmarknaden och till
en tid rentav sålt åtskilligt mer järn i England än fallet
var med Sverige — om dess totala järnexport i
jämförelse med Sveriges gällde detta visserligen icke —
samt därigenom väckt stor oro på svenskt håll. Det
är möjligt att ett fall i järnpriserna på den engelska
marknaden under 1730- och 1740-talen sammanhängde
därmed; men åtminstone därefter var oron alldeles
grundlös, ty England absorberade sedan med lätthet
allt järn det kunde få. I stället lades emellertid
grunden till vad som alldeles skulle göra slut på både
Sveriges och Rysslands kvantitativt dominerande
ställning som järnleverantör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
