Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den var icke en passionerad älskares espistel, utan tvertom en mogen
stadgad mans friarebref. Svaret åter var af annan art Det var
den mest öppenhjertiga och varma bekännelse af en kärlek, som
sedermera trogen och stark fortfor genom hela hennes lif med
oförsvagad kraft Jag blef djupt rörd af denna bekännelse och min
tlll-gifvenbet växte till den grad, att jag sjelf ansåg den för kärlek;
men en sednare erfarenhet lärde mig, att den, så stark den
verkligen var, dock ännu icke förtjente detta heliga namn. Mina
passioner voro väl af min varma tillgifvenhet för den ädla varelsen
kuf-vade och vördnadsfulla, men icke förvandlade, och detta är hvad den
verkliga kärleken förmår. Jag har mången gång sedan tänkt p&
detta hennes fria, hjertliga och straxt gifha ja då jag sett både i
romaner och verkligheten, huru detta ja småningom genom
mångfaldiga betänkligheter, hesitationer och tvifvel kryper fram, såsom ett
med svårighet utverkadt medgifvande, i följd hvaraf frieriet i många
fall förvandlar sig till en högst diplomatisk underhandling.
Efter min förlofning måste jag bjuda farväl åt mina
theore-tiska studier, och jag var verkligen rädd att tänka på dem. I stället
måste hela mitt sträfvande nu gå ut på, att förvärfva practisk
duglighet, och det instundande fälttåget syntes mig erbjuda ett rikt
tillfälle dertilL Hade jag ej varit förlofrrad, skulle jag troligen icke
hafva begagnat detta tillfälle, utan mina studier skulle hafva
kommit att sakna den omedelbara erfarenhetens element, utan hvilket all
medicinsk theori är ytlig och vacklande. Jag har således i sjelfva
verket Charlotte att tacka för det att detta icke har händt Och
dessutom blef sedermera min förbindelse med henne den egentliga
orsaken dertill, att jag kom att beträda den bana, på hvilken ensamt
det kunde för mig blifva möjligt att med verklig kraft fullfölja min
studiiplan. Men derom framdeles.
Under vintern reste jag till Westmanland och till Upsala, för
att före min på våren förestående resa till Tyskland bjuda farväl
åt mina föräldrar och åt Charlotte. Afskedet ifrån den sednare var
då väl ömt, men icke bittert Jag ville ut i verlden och jag var,
såsom redan är sagdt, då ännu icke kär.
I böljan af Maj 1813 befann jag mig jemte många andra i
Stralsund, den till Tyskland öfvergångna Svenska arméens dåvarande
hufvudstation. Det var först då, som jag trädde ut i verlden och
såsom embetsman kom i ett offentligt förhållande till andra
men-niskor. Men ej nog dermed. Min känsla genomträngdes djupt af
den stora betydelsen af det krig, hvari äfven vi då skulle deltaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
