Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en veridsstrid i ordets djupaste och vidsträcktaste
bemärkelse. Icke blott den yttre verldens alla krafter, forstar och
nationer, trädde npp emot hvarandra pä stridsplatsen; ntan äfren
mag-tema i den inre veriden. Å ena sidan herrsklystnad,
förtryckare-begär, grymhet, rofgirighet, harm och hämndbegär och å den andra
den varmaste fosterlandskänsla, religiös kärlek för mensklighetens sak,
förtröstan, trohet och nit Af Napoleonsväldets falska glans har
jag aldrig varit bländad, och ehuru jag dä icke kunde lika tydligt
som na se det afgrandsdjap af nedrighet lögn, bedrägeri och
grymhet som åtgjorde dess väsendtliga inre, förmädde jag dock äfven dä
begripa, att det var fiendtligt emot allt hvad den ädelsinnade
men-niskan vördar, älskar, önskar och hoppas, och att det var det
fräckaste angrepp som ännu blifvit vägadt emot samhället och
civilisationen. Jag kände således en varm och upplyftande glädje vid
tanken pä den förestående striden, men i böljan saknade jag en säker
grand för denna glädje, emedan jag dä ännu hyste tvifvel om vår
ädle anförares verkliga tänkesätt och planer. Det var nämligen
mänga ibland Svenskarna, både militärer och andra, som då hade
svårt, att föreställa sig, det Carl Johan skulle komma att strida
emot Napoleon och Frankrike, utan de trodde att han vid första
lägliga tillfälle skulle öfvergå på deras sida. Möjligheten af en
sådan öfvergäng, förorsakade mig en verklig fasa, men andra, med
hvilka jag talade derom, tänkte derpå med hopp Denna åsigt så
dum den äfren var, har sedermera blifvit adopterad af flera
historie-skrifvare; och det är en stor skam för dem. Men mim tvifvel
gåfvo snart vika för en öfvertygelse, som skänkte mig den renaste
förtjusning.
Jag fick nämligen snart se Carl Johan i hans herrlighet. Det
var då han kom till Stralsund och första gängen, i egenskap af
Svensk furste, satte sin fot på Tysklands fasta land. Han gick till
fots ifrån Altefährs brygga genom en del af staden till
Commen-dantshuset, der han skulle bo. Lyckligtvis var Weltzin inqvarterad
i ett hus, som låg vid samma gata som hans blifvande logis, och
jag fick derigenom en god plats att betrakta hans intåg.
Militären var i paraddrägt uppställd i haie längs efter de gator, genom
hvilka intåget skedde. Det ringde i alla stadens klockor,
kanonsal-vqr dånade ifrån fästningsvallaraa, alla fönster voro uppfyllda af
åskådare och i deras ansigten herrskade uttrycket af en gemensam,
högtidlig och aningsfull sinnesstämning. Då Carl Johan trädde in
på den gata, som låg öppen för vår blick, genomgick ett mildt ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
