Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af djup rörelse vårt sällskap, och våra ögon fuktades. Han gick
ensam och sviten följde honom blott på afstånd. Han hade hatten
i handen och hans hufvud var blottadt. Jag har sett hans
herrliga gestalt många gånger både förut och sedan, men aldrig har
den förekommit mig så skön och imponerande som då.
Den starka men tillika smärta växten af hans kropp, den fria
och lediga gången, det så märkvärdigt rörliga hufvudet, som gjorde
att hans lifliga skarpa blick uppfattades af nästan hela hans
omgiftung, hans rika, svarta lockar, hans mörklagda hy, hans sköna
men starkt framträdande profil och denna blick med sin yttre
genomträngande kraft och sin inre rikedom af mildhet och
mennisko-kärlek, af hopp och förtröstan, af kraft och af mod, gåfvo åt hans
framträdande en nästan öfveijordisk höghet Olik alla andra syntes
han vara en man ifrån en främmande verld; och den föreställning,
som hos mig sedan nästan fixerat sig, att han måste haft
österländskt blod i sina ådror, — ty jag har sällan kunnat tänka på
honom, utan att på samma gång ihågkomma Arabiens hjeltar,
isynnerhet Nureddin och Saladin, — uppträdde i min phantasi första
gången då. Men den införlifvade sig tillika med en ännu högre och
sannare tanke, och denna var: en sådan herrlig menniskogestalt kan
icke bedraga, endast mensklighetens högre ande kan åt
personligheten gifva ett sådant uttryck; en sådan sammanfattning af ädelhet i
anletedrag, gestalt och väsende kan endast tillkomma den, som står
i försynens tjenst och af henne sändes till förtryckta folkslags
räddning och hjelp. Alla tviflets skuggor försvunno ifrån min själ och
lemnade rum för ett starkt och innerligt förtroende, hvilket
sedermera aldrig vacklat Den aning, som då genomträngde mig, har
genom mina sedermera anställda flitiga och allvarliga betraktelser
af den ädle furstens handlingsrika och ärofulla lefhad blifvit
bekräftad och förklarad och öfvergått till en test och säker öfvertygebe.
Då han, ankommen till Gommendantshusets port der emottogs af
tjugu hvitklädda flickor, som strödde blommor för hans fötter,
hel-sade dem med ridderligt behag, tog deras anförarinna under armen
och åtföljd af sina vackra ledsagarinnor gick upp till sina rum, gaf
han icke blott en ädel hyllningsgärd åt ungdomen och skönheten,
utan antog äfven utseendet af de värnlöses faderlige beskyddare. En
oorpulent grosshandlare stod bredvid mig i fönstret och, då Carl
Johan försvunnit ifrån vår åsyn, sade han med djupt rörd stämma
och tårar i ögonen: »Unser Erretter ist gekommen», och jag
tyckte verkligen, att dessa ord omedelbart utgingo ur Tyska folkets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
