Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dä han upplyfte sitt bjerta till Gud och sade: »Herre, här är jag
och den förlorade sonen, den Du mig återgifvit», och den ångerfiille
återstörtade ned pä sina knän, upplyfte sina sammanknäppta
händer emot höjden och sedan fattade min faders hand, den han med
strömmande tårar tryckte till sina läppar; då genomträngdes alla
de närvarande af den gemensamma djupa och heliga rörelsen. —
Min far hade i den yttre formen af denna ceremoni gjort en
vå-sendtlig förändring af det vanliga bruket. Vanligtvis sker den
nämligen efter Gudstjenstens slut Min far åter lät alltid verkställa
den strast efter välsignelsen och således före den psalm eller vers,
hvars afsj ungande utgör gudstjenstens slut. Den vers, som vid detta
tillfälle sjöngs, minnes jag ännu, den var nämligen: »ändock min
synd är ganska stor, dock större är Guds nåde m. m.» Sedan min
far slutat sitt tal och tagit ynglingen i hand, gick denna tillbaka
ett stycke utföre gången, men då psalmen togs upp, vände han sig
åter om och stod med sammanknäppta händer, under det sången
och den vanliga tysta bönen derefter räckte. Han kunde icke gunga
med, men hans tårar och hela hans hållning voro vältaligare än
både tal och sång. Församlingens sång hade den djupa känslans
heliga välljud. Efter Gudstjenstens slut inkom en hederlig bonde
i sacristian, tackade min far och sade: »Jag skall taga gossen till
mig såsom dräng och bjuda till att vårda honom så, som herr
prosten ålaggt oss att göra.» Med uttrycket af sann och stark glädje
i sitt ansigte, besvarade min far hans manliga handslag, och det
förtjenar att ihågkommas, att under de tvenne år min far ännu var
qvar i Elfkarleby, den omvände ynglingen fortfor att skicka sig väl,
var trogen, arbetsam, nykter, fridsam, och i alla afseenden sin
husbonde till nöjes. Han var dock, ehuru icke svårmodig, mycket tyst
och indragen. Denna min ungdoms erfarenhet bör jag så mycket
mindre förgäta, som jag aldrig sett något dermed jemförligt Jag
har aldrig sett den christliga presten i sin berrlighet såsom då, och
något som är ännu mer, jag fick se christendomen sjelf i lefvande
verklighet, jag fick i ett heligt ögonblick skåda in i den
mensk-lighetens inre verld, der allt är fullt af frid och god vilja, af
ånger och omvändelse, af förlåtelse och barmhertighet, af kärlek och
af hopp.
Min far var tvenne gånger gift. Sin första hustru, som var
min mor, omfattade han med en verklig och varm kärlek, som,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>