Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ehuru han öfverlefde henne i 28 är, dock fortfor till hans letnads
sista stund. Då hon gick bort ifrån oss, hade jag ej ännu fyllt
mitt sjette år och kan således icke af henne hafva någon tydlig
och fullständig erinran. Hos sina vänner och bekanta qvarlemnade
hon ett älskadt minne och de sade äfven om home, att hon var
vacker, glad och qvick. Såsom sagdt, är mitt minne af henne
svagt, men dock skimrar ännu för mina tankar en eller annan ljus
punkt, ifrån min spädare barndom som erinrar om henne. Dessa
små minnen äro eterneller i mitt hjertas rosengård. Jag minnes
isynnerhet en händelse, som gjorde för djupt intryck att någonsin
kunna förgätas. Jag och två mina yngre bräder hade jemte vår
moster, under våren 1795, varit inflyttad till Gefle för att genomgå
koppympningen. När vi kommo tillbaka, stod mamma på stranden
för att emottaga oss. Hon slöt oss gråtande i sina armar, och utan
att veta hvarföre hon grät, kände jag den moderliga kärlekens
glädjetårar falla in i min själ såsom nectardroppar ifrån en högre verld,
och ännu i dag känner jag huru de, både i vekhetens och harmens
stunder hugsvalande uppfriska mitt gamla hjerta. Det sednare
giftermålet var deremot å båda sidor raisonneradt. Han sökte en mor
för sina sex moderlösa söner, af hvilka den äldste var 12 och den
yngste 4 år — och hon, den aflidnas innerligaste vän, förmåddes
af sin vänskaps pligtkänsla att blifva hennes barns mor. Hon
öf-vergaf en ganska lycklig och fördelaktig ställning och blef hustru
åt en fattig preat på landet, för att med bekymmer och arbete
värda hans hushåll och sex styfbarn, hvilka, i förbigående sagdt, voro
temligen ostyriga pojkar. Hon hade en stark och ädel character
samt deijemte ett särdeles klart och utbildadt förstånd. Hon var
god, men icke mild eller känslovek, och hörde således till dem, som
vinna aktning af alla, men kärlek af fä. I likhet med alla andra,
fattade hon ibland sina styfsöner förkärlek för den andre i
ordningen, den med särdeles utmärkta natursgåfvor utrustade Daniel,
hvaremot hon ansåg mig för en otreflig och ganska litet lofvande
drum-meL Längre fram ändrade sig dock detta, och jag blef framför de
öfriga den, som både vann hennes kärlek och återbesvarade den med
varm tacksamhet När jag efter hennes död kom hem ifrån kriget,
lemnade mig min för ett litet pappersconvolut, hvilket han funnit
i hennes bureau, med påskrift: »hår af min Israel». Jag kan väl
icke p&minna mig när hon tog denna hårlock, men det skedde
troligen vid mitt sista afsked. Måhända hade hon då en aning att
vi aldrig mer skulle träffas; men, ehuru aningen uppfylldes, var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
