Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grannkyrkoma nästan tomma, och den i Pellingsbro fall af folk.
Jag har vid hans graf sörjt djupare och bittrare än vid någon
annans, och har derföre ofta sysselsatt mig med betraktelser öfver hans
personlighet. Den åsigt, till hvilken jag genom dem kommit, är att,
om Daniel hade haft kraft och mod, att utkämpa sin inre strid,
och derigenom förvandla sin djupa känsla af religionens magt till
verklig öfvertygelse, nämligen icke till hvad som så vanligen kallas
eller den blotta bokstafstron på oförstådda dogmer, utan till den,
som har sin rot i djup insigt uti Christendomens inre sanning, — ty
den förra var den mägtigaste fienden till hans själs frid —, skulle han
blifvit en af den Svenska kyrkans förste män och sannolikt dess
framgångsrikaste predikant Nu blef han åter en sönderbruten
snillekraft, som alldeles förlorat förmågan, att i händelse af en längre
lifstid, hindra den fullkomliga upplösningen af hans bättre varelse.
Jag har mången gång tänkt, att om jag hade fött hans poetiska
talent hans starka kunskapsförmåga och hans underbara prestige öfver
menniskor, eller jag kunnat gifva honom min allvarliga vilja att
utkämpa tankens inre strider för att komma till sanningens verkliga
insigt skulle genom en sådan sammansättning kunna hafva
uppkommit hvad man kallar en hel karL Nu hafva vi åter varit blott
tvenne halfVor, som i följd af våra motsatta brister icke kunnat
uträtta något af särdeles stort värde. Dock vågar jag säga, att jag
uträttat mer än han skulle förmått om han lefvat så länge som
jag, och vi utgöra således en förnyad bekräftelse af den sanningen,
att män med stora gåfvor men med små eller inskränkta syften,
blifva antingen onyttiga eller ock oftare skadliga, h varemot de, som
ställa sitt mål i lifvet högt och hafva stora syften, kunna, älven om
deras gåfvor äro små och inskränkta, uträtta mycket, som är godt
och nyttigt
Sedan begrafhingen var förbi och min far återställd till sitt
vanliga valetudinära helsotillstånd, kunde jag icke längre qvardröja
i Romfertuna, utan begaf mig till TJpsala, för att försöka
återtagandet af mina allvarliga studier, och genom dem möjligen mildra min
sorg. Men detta blef mig alldeles omöjligt Min studerkammare,
som alltid varit mitt egentliga hem, var för mig då ytterligt
otref-lig, mitt yrke förekom mig alldeles motbjudande och mitt hopp, att
genom forskning kunna tränga in i dess inre och komma till
klarhet och öfvertygelse i afseende på dess vetenskapliga innehålls
nattomhöljda rike, var alldeles förlamadt Min möjligen förestående
befordran i Finland tänkte jag på med häpnad, och underrättelsen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
