Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyllandet af lärostolens bestämmelse innehäller en stor magt Den
medelmåtta, hvilken, såsom jag nu beredvilligt erkänner,
ofördelaktigt utmärker mig såsom praktisk läkare, är tvåfåldig. Den tillhär
nämligen både min förmåga och min verkningskrets. I afseende på
förmågan vågar jag påstå, att dess medelmåtta icke härrör, såsom
många förmena, ifrån brist på kunskaper. Tvertom är mitt genom
allvarlig flit förvårfvade förråd af sådana ej så alldeles obetydligt
som flera tro och jag har dessutom något som är af större
betydelse och som verkligen icke i samma grad finnes hos särdeles
många läkare, nämligen flera dyrt köpta men fasta och bestämda
therapeutåska grundsatser. Men allt detta kan icke ersätta den brist
på verkligt anlag för yrket hvars skadliga inflytande jag till trots
af allvarliga bemödanden icke förmått genom studier afhjelpa. Jag
menar nu icke blott att jag alldeles saknar bvad jag vill kalla
egentligt läkaresnille, ty denna himmelska skänk har i alla tider blifvit
gifven åt ytterst få, och ibland dem, jag personligen lärt känna, har
jag träffat tecken dertill blott hos en, och denne var Bjerkén. Jag
talar endast om anlaget uti lägre och vidsträcktare mening, ty
äf-ven detta har icke funnits hos mig. Både lynne och förmåga hafva
hos mig varit naturligen rigtade åt ett helt annat håll, nämligen
åt det prestorliga kallet och jag hyser verkligen den föreställningen,
att jag der skulle lyckats att vinna någon större framgång. Det
finnes deremot hos min personlighet egenheter som bestämdt
motverka utvecklingen af någon högre grad af läkareskicklighet, och jag
vill något närmare betrakta trenne af dem. Jag besväras först och
främst af tafatthet och otymplighet i techniskt afseende; och denna
tafatthet har, såsom vanligt, sträckt sig äfven till allt, som tillhör
handlingens detalj. Fintlighet, rådighet, esprit d’arrangement m. m.
har jag nästan aldrig haft, och känslan af denna brist har vid
sjuksängen ofta nog plågat mig i den grad, att jag blifvit rentaf dum
och känt mitt hufvud fyllas af töcken, som skingrat sig först efter
det jag fött vara någon stund för mig sjelf. Det är dock i detta
afseende nu en smula bättre än det var i mina yngre år. En
annan af dessa förderfliga egenheter eller själslyton är lättja eller
måhända rättare både behof af kroppslig hvila och ett deraf beroende
omotståndligt begär efter beqvämlighet Jag är nämligen icke
egentligen trög och lat, när det gäller studier och meditation, men för
all yttre verksamhet, kroppsrörelse och alla göromål, som fordra
mångfaldig beröring med menniskor, är jag ytterligt håglös. Jag har
allvarligt kämpat med denna min kropps tyngdkraft, men förgäfves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
