Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om äktenskapet (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af högre stånd och i bättre vilkor den ifrågavarande befattningen
är af lika vigt Den är ett mägtigt och nödvändigt medel för ut*
vecklingen af deras sanna qvinnovärde, och för befrielsen ifrån det
fjättrande nät som verlden, flärden och omständigheterna så ofta
sammanväfva omkring deras bättre varelse. Om det icke tillätes
qvinnan att positivt medverka på uppfostran, blir bon älven inom
familien ej något mer än tjenarinna; hon blir ställd utom den inre
och egentliga bildningsprocessen, och man har då ej rätt att klaga
deröfver, att hon ej är hvad hon bör, och att hennes inflytelse på
uppfostran är blott förvekligande och skadlig.
Förhållandet imellan syskon är, såsom bekant, ett kraftigt och
dyrbart medel för utveckling af ren, oegennyttig, trogen och
fördragsam vänskap och all den förädling af tänkesättet och sederna,
som deruti har sin grund. Jag erinrar dock särskildt om den, för
könsförhällandets renhet och ädelhet och för den råa naturdriftens
kufvande så vigtiga, relationen imellan syster och bror.
Syskonförhållandets fullkomliga utveckling till befordran af sedlighet och
humanitet har nödvändigt sammanhang med äktenskapets helgd och
familielifvets utbildning. Hos folkslag, der de sednare varit
ofullkomliga, har älven characteren af det förra varit förmörkad, och
såsom historisk bekräftelse af detta påstående kunna i synnerhet
Grekernas i många andra af&eenden prisade och prisvärda bildning,
åsigter och seder åberopas.
Till familielifvet hör äfven förhållandet till tjenstefolket. Der
åter träffa vi den djupaste skuggsidan af det förras character i vår
tid. Den såkallade frihetsprincip, hvilken anser samhällets lycka
bestå uti söndringen af alla de föreningsband, som göra det
gemensamma positivt och uti individualitetens derigenom
uppkommande emancipation, har här ingripit ganska djupt. Det är en
nödvändig följd af civilisationens fortgång, att menniskorna fördelas i
tvenne classer, af hvilka den ena skall arbeta med armar och
händer för mensklighetens yttre bestånd och välfärd, och den andra
med hufvud och hjerta för dess förädling och väsentliga utbildning.
Begge skola de arbeta, och det år således ytterligt falskt att tro
det blott den ena skall göra det, och den andra endast njuta, och
att den såkallade högre bildning den sednare har, innebär ett
berättigande dertill. Det välde den sednare utöfvar är ej hans, utan
tillhör det högre, som är gemensamt för begge; och det är detta
gemensamma högre, som ålägger begge ömsesidig välvilja ocb
ömsesidig aktning, Det skiljaktiga uti begges verksamhet kan icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
