Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om allianstractaten mellan Sverige och Ryssland år 1812 (1838)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfatta de för bägge gemensamma högre både skyldigheter och
interessen, är något så naturligt, att det hos den oveldige hyarken
bör väcka klander eller farhågor. Tvärtom vittna många enskilda
och personliga yttringar af en djupare insigt i Nordens högre och
gemensamma interessen och at förmåga att till dessas betraktelse
upplyfta sig ifrån dagens tvistefrågor, om en nationen inneboende
utvecklingskraft, af hvars framtida seger man har skäl att hoppas
uppkomsten af ett samhällstillstånd, som rättfärdigar den fria
författning, hvaraf det blifvit förberedt Jag vågar således förmoda,
att utom mig äfven mången annan hyser den öfvertygelsen, att, ehuru
ibland det gamla Skandinaviens samhällen Norrige sist förvärfvat sig
sjelfständighet och positiv betydelse, man dock der hufvudsakligen
bör söka det Skandinaviska folklifvets innersta, mest gedigna och af
främmande inflytelser mest oförändrade kraft, och att den fria
utvecklingen af just denna kraft är nödvändig, för att det nya
Skandinaviska samfundet skall i framtiden erhålla en sann och med sitt
eget inre öfverensstämmande character.
Men om Norrige, betraktadt såsom nation, ännu är ungt och
äger en ringare erfarenhet än något annat Europeiskt samhälle, har
deremot ett så mycket större mått deraf fallit på Sveriges lott
Detta är nämligen så stort att det ej kan framkalla erfarenhetens
vanliga verkningar af vishet allvar och ihärdighet om det ej
uppfattas af ett icke blott manligt utan verkligen storartadt tänkesätt
Vår erfarenhet är beklagligen ej af innerlig art och äger icke
con-servativ betydelse; den består ej uti den fortgående lugna
utbildningen af samhällets inre krafter eller i culturens heliga
förvandlings-act af våra andliga förmögenheter och böjelser, utan tvärtom ligger
det storartade just i omvexlingen af våra öden, ej mindre i afseende
på vår yttre ställning än vårt eget inre samhällsskick, samt af vårt
tänkesätt och våra seder, så vidt de berott af inflytelsen ifråu
mäg-tiga personligheter. Vi hafve å ena sidan fått dricka djupt ur
krigsärans och eröfrare-njutningens berusande bägare, och å den andra
tömt nederlagens och förlusternas bittra kalk nära intill dräggen.
Vi hafva å ena sidan erfarit enväldets ytterlighet, både huru det kan
utöfvas med allvar, meu så strängt att det gränsar till tyranni, och
huru det kan missbrukas af öfvermodet så, att samhället blottställes
för faran af undergång; men å den andra sidan hafve vi äfven djupt
fått känna olyckorna af styrelsens ända till obetydenhet
tillbaka-trängda magt, af partihatets, passionernas och de småaktiga
interessenas söndringsprocesser ända till hotande upplösning. Vi hafve dess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
