Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans rådgifvare föreställde honom, att Engelska thronen icke kunde
vinnas utan eröfring och denna var i dåvarande förhållanden ett
högst vådligt företag, afstod Magnus ifrån detta anspråk och erkände
Edvards rätt.
I Danmark uppstod åter en fchronpreteudent, som föranledde
flera uppror, hvilka med vapen magt måste kufvas. Denne var Knut
den Mägtiges systerson Sven Ulfson. Han synes hafva varit en
tem-ligen dålig man, falsk, trolös och opålitlig samt ytterligt osedlig och
feg. Men han ansågs såsom representant af både den Lodbrokska
ätten och det Nationalt-Danska partiet Han berättas äfven hafva
varit i hög grad behaglig och inställsam i sitt väsende, och
der-igenom förvärfvade han vänskap både hos Anund Jakob och Magnus
sjelf. Han inställde sig derföre hos Magnus, straxt efter det denne
intagit Danmarks thron, och erhöll af honom det mägtiga Jarldömet
i Jutland. Men så snart Magnus hade återvändt till Norrige,
började Sven sina upprorsstämplingar, och förvärfvade sig många
anhängare inom Danmark. Det skändligaste uti detta hans företag
var dock att han sökte biträde af de hedniska Wenderna och
förmådde dem att med en ovanligt talrik krigshär angripa Danmark.
Men det var just derigenom som tillfälle bereddes åt Magnus, att
utföra de tvenne märkvärdiga krigiska handlingar, som framför
annat gifva åt hans minne en rik historisk betydelse. Den ena var
han anfallskrig emot Wenderna, i hvilket han i grund förstörde
Jomsborg, som väl hade upphört att vara en centralstat för vikingar
och sjöröfvare, men dock ännu var ett tillhåll för upprorsraakare
och deras legosoldater. Den andra var åter då Wenderna med en
till antalet öfvermägtig bär anföllo Danmark, och Magnus på
Lyr-skogs hed så i grund slog dem, att femtontusen af dem blefvo på
platsen, och det blifvit sagdt, att en så stor slagtning icke blifvit
hållen i norden sedan christendomens införande. Magni krigshär var
till antalet flerdubbelt underlägsen Wendernas, och den lyckliga
utgången härleddes i allmänhet dels ifrån den klokhet, hvarmed Magnus
med Einar Tambaskelvers råd ordnade slagordningen, dels ifrån Magni
personliga tapperhet, hvilken var så utomordentligt stor, att Wenderna
sade att om alla Norrmän hade slagits så, som den unge mannen i
röda silkesskjortan, skulle ingen Wender kommit lefvande ifrån slaget.
Det är tydligt, att om Wenderna segrat i detta märkvärdiga slag,
skulle de lätt hafva eröfrat Jutland, Fyen och Seland samt
derigenom grundlagt ett slaviskt välde i Norden, hvilket skulle hafva
utgjort ett mägtigt hinder för den Germaniska civilisationens fortgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
