Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - IV. Om universitetsinrättningens betydelse (1833)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
signelserika verkningar förvandlande genomtränga samhället Der
mer än annorstädes kan sann cultur halva sin lefvande begynnelse,
och det är således att skatta såsom en stor lycka att samhället
ifrån en al culturens förnämsta utvecklingsepocher, har i arf ännu
qvar en anstalt som innehåller åtminstone de yttre vilkoren för en
sådan oupphörlig förnyelse af bildningens ursprungliga uppkomst
Sedan universiteterna ifrån att vara fria och af samhället blott
skyddade och mer eller mindre noggrannt controllerade inrättningar,
blifvit dermed införlifvade och förvandlade till uppfostringsverkets
centralanstalter, hafva äfven andra fordringar än lifvets och
ungdomens uppkommit hvilkas anspråk på deras verksamhet äfven å sin
sida äro vördnadsbjudande. De äro egentligen tvänne: vetenskapens
och statens. Vetenskapen är väl det ur tron på sanningens helig-
het utgående sökandet efter det verkligt sanna uti all mensklig
kunskap och utgör således uttrycket af culturens högsta tendens;
men äfven i sitt ädlaste och ifrån passionernas inflytelser mest
rena stäfvande fordrar den, såsom redan är sagdt, tankens afsöndring
ifrån lifvets concreta förhållanden, och urartar derigenom lätt i
verkligheten till en ensidighet, som blir förstörande icke blott för
tänkaren sjelf, utan äfven för det bildningens område der han kan
göra sin inflytelse gällande. Men vetenskapen motsvarar h03 ytterst
få af sina idkare den rena och ideala föreställningen derom. Icke
blott passioner af flerfaldig rigtning kunna fördunkla och förvrida
den, utan den blir af dem, som utan sann kallelse öfverlerana sig
åt dess studier, ofta förvexlad med sina speciella läroformer eller
med det blotta sammanhopandet af de kunskaper, inom hvilka den
skulle sprida ljus och ordning, och derigenom får den inskränkta
sjelfklokheten tillfälle, att i vetenskapens eget vördnadsvärda namn
utöfva pedantismens verkligt fruktansvärda förtryck. Vetenskapen,
för att å ena sidan vara trogen sin egen högre syftning och å den
andra välsignelserikt genomtränga och bestämmande inverka på
mensklighetens character, behöfver en oupphörligt förnyad försoning
med lifvet, och denna försoning är icke möjlig utan under det
sed-nares förnämsta personliga utvecklingsperiod. Vetenskapen förstår
sig icke sjelf, om den icke erkänner lifvets helighet och i följd ar
detta erkännande låter full rättvisa vederfaras detsamma, under sjelfva
blomningsacten af dess utveckling. Statens fordran gäller den
högsta möjliga grad af duglighet för de befattningar, som tillhöra dess
styrelse och förvaltning. Denna fordran är vördnadsvärd, men den
är icke den högsta eller den, som i afseende på hufvudsyftningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
