Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - IV. Om universitetsinrättningens betydelse (1833)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
områden framträder i ddjjaktåga utvecklingsformer. Och icke nog
dermed! De män, som träda upp i de academiska lärostolarna, för
att bekänna och förkanna detta bildningens innehåll, skola deijemte
ådagalägga den insigt i mensklighetens verkliga bestämmelse,
hvilken culturens ande i strid med lögnens, förvillelsens och
frestelsernas alla magter redan utvecklat, och den förmåga, att i
mångfaldiga rigtningar verka för uppnåendet deraf, hvilken han skänkt och
skänker dem, som äro trogne i hans tjenst Denna bekännelse skall
äfven afläggas så, att den eviga magt, ifrån hvilken culturen
omedelbart utgår, derigenom blir uppenbar, och träder fram till
ungdomens möte så vördnadsbjudande stor, att nyfikenhetens,
sjelfklokhe-tens och egennyttans demoner deraf förjagas, och ynglingarne känna
i sitt innersta heligheten af den fordran, som kallar dera till
studier och forskning. De skola fatta och begripa att den
vetenskapens heliga altarlåga, kring hvilken de församlat sig, icke har till
egentligt ändamål, att åt hvar och en af dem bereda tillfälle, att
tända sin fackla, för att dermed lysa sig sjelf fram på sin enskilda,
töckniga lefhadsbana, utan att den fordrar vördnad ocb dyrkan för
sanningen, dess gudomliga ursprung ocb dess heliga mål, och strängt
straffar den, som i denna dyrkande hyllning icke deltager med rent
och ädelt sinne. Romarne dömde de prestinnor, som vårdade den
heliga elden i Vestas tempel, då de bröto emot sin pligt och sitt
aflagda renhetslöfte, att lefvande begrafvas; och denna förfärliga dom
faller äfven öfver hvaije yngling, som då han träder in inom den
vetenskapliga forskningens helgedom för att deltaga uti den
sanningens dyrkan, som der vårdas, gör detta med orena önskningar och
utan innerlig och djup vördnad och kärlek. Det är väl icke
men-niskor, som verkställa denna dom, men den är dock säkrare än
någonsin samhällets lag och magt kunna göra den. Egennyttens och
njutningsbegärets, låghetens, råhetens och sjelfviskhetens alla magter
växa upp omkring den fallne och sammansluta sig till ett grafhvalfi
som för lifvet innestänger honom ifrån strålarne af sanningens sol och
ifrån det mensklighetens fria och högre lif, som af dem underhålles.
Det ömsesidiga förhållandet emellan ett åt verkliga studier sig
eg-nande ungdomsslägte och dess lärare, då så väl den enes fråga —
hvad tror och vet Du? — som den andres — hvad hoppas och
älskar Du? — äro af den art, att de svar de framkalla, tränga
fram ur tänkesättets innersta, utgör ett af de samhällets områden,
der framför andra det heliga i menskligheten kan i sin sublima,
himlaburna skönhet uppenbara sig, och med sina mångfaldiga väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
