Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - VI. Om professorsbefattningen (1842)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt sina åsigter gifta fullständig offentlighet, eller ook af dem
emot-taga det bittra afekedet: »vi tro dig icke mer; vi följe icke uter
med dig utan med tiden, emedan du icke mer vågar se henne i
ansigtet». — Jag vill ej tala om alla de djupt bittra inre
lidanden, som ett sådant atsked hos honom framkallar, ty detta hör
egentligen icke hit, ntan endast erinra derom, att han äfven i
af-seende på den form, som för uttalandet af hans åsigter &r honom
ålagd och tillhör hans embete, nftmligen föreläsningen, har förlorat
sin betydelse och kan genom den ingenting våsentligt mer uträtta.
Nu händer åter, att en professor, redan i böljan af siu lärarehana,
anande förutser en sådan utgång af sitt bemödande att utveckla en
sjelfständig öfvertvgelse och i stället att anstränga sina krafter för
ett sådant mål, kufvar sträfvandet derefter och tillegnar sig tidens
vexlande meningar den ena efter deu andra, för att lika successivt
inplanta dem i de ungas sinnen. Att föreläsningar af ett sådaut
ursprung uträtta något verkligt och väsendtligt till bildningens
befordran måste, lindrigast sagd t, betviflas. Den, soro ifrån catbedern
förkunnar icke sin egeu öfvertygelse utan andras meningar, liknar
en såningsman, som sår ut agnar i stället för säd; de förra gro
icke, om de äfven alnstjockt öfverhölja jorden. Emot en professor,
som gör sig skyldig till detta affall från sin rätta bestämmelse, är
man väl i allmänhet, i fall man råkar inse det verkliga
förhållandet nog benägen till skarpa förebråelser, men man kommer dervid
ej ihåg eller känner alldeles icke till de stora frestelser, han för
att undvika det har att bekämpa. Framträdandet såsom författare
är åter ett medel att i denna strid stärka hans kraft Jag
medger att det är otillräckligt, men det förmår dock mycket Det
framkallar ansträngning och fordrar mod, och derigenom får
öfver-tygelsens inre kraft väckelse och lif Men frågan, om skyldigheten
att vara författare innehålles eller bör innehållas uti
professorsbefattningen, bar äfven en annan sida. Den inflytelse, en professor
genom sina föreläsningar på de studerande utöfvar, eger i mindre
mått rum omedelbart, än medelbart genom de anteckningar, som
under dem göras af flera eller förre ibland de sednare. Derigenom
uppkomma de såkallade collegierna, som åtminstone i de flesta
vetenskaper utgöra de studerandes enda inhemska studiifölt Att detta
filt är föga behagligt eller lockande lärer hvar och en medgifva.
Collegierna äro vanligen högst illa sammanakrifna, innehålla ofta
origtigheter, men framför allt tvetydigheter och dunkla ställen.
Deras läsning är derföre vidrig och verkar i sin mån till studiihågens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
