Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har dock det hos honom vanliga förhällandet emellan könen. Detta
är nämligen fritt, utan regel och ädelhet Denna osedliga frihet
framträder hos somliga folkstammar så oblygt att såsom i
Kamt-schatka, den qvinua, som haft det största antalet af älskare, har det
största anseendet Men ej nog med denna osedlighet, det råder
äf-ven emellan könen en djup fiendtlighet i följd hvaraf de Ömsesidigt
förtrycka och förslafva hvarandra. Det år väl vanligast mannen,
som utöfvar förtryckarens roll, men undantag finnas dock, i hvilka
qvinnan har öfvertaget och då är förtrycket särdeles hårdt
När man betraktar menniskan i detta vildhetens tillstånd, år
man väl tvungen att erkänna, det hon icke har något företräde
framför djnrverldens ädlare slägter, utan tvertom är vida under
jemförelsen med dem. Den mägtiga kraft, vi kalle instinkt och som
utgör en nästan underbar uppenbarelse af andens positivitet och
magt öfver det kroppsliga i den organiska varelsen, framträder
nämligen hos dem, men saknas i det vilda tillståndet hos menniskan,
hvars handlingar bestämmas endast af materiella drifter. Men det
är åter något annat, som finnes hos menniskan, och i allmänhet
saknas hos djuren, och detta är förmågan af uppfostran, af
förvandling och nyfödelse. Denna förmåga är hos de vilda folken dold
under det för dem gemensamma, stundom förfärliga grunddraget af
vidskepelse, hvilket anthropologema vanligen, ehuru origtigt, ansett
för det egentliga hindret för cultureus inverkan. Vidskepelsen är,
dess yttre former må vara hvilka som helst, till sin väsendtliga
grund fruktan för en högre andlig magt Denna fruktan åter
utgår ur en djup, ehuru ytterligt dunkel, aning om den eviges
absoluta magt, hvilken är att anse såsom en qvarlemning af den fösta
tro på Gud, som vid menniskans skapelse blef henne skänkt såsom
en henne utmärkande företrädesrätt ibland jordens lefvande varelser
och förlorades genom hennes fall. Det är genom denna tro, dess
återställda magt och utveckling ifrån fruktan till vördnad och
kärlek, som menniskan förvandlas och nyfödes, och den nya och
verkliga menskligheten uppkommer. Ehuru denna förvandling utgjort
målet för de egentliga culturfolkens gemensamma högsta
sträfvan-den, är det dock genom den nya uppenbarelsen af Gud, hvilken
framträdt genom christendomen, som den erhållit en menskligheten
verkligt genomgripande magt
Men oaktadt vi med djup ödmjukhet erkänne detta, måste
dock det kärlekens rike, som blifvit förkunnadt såsom fulländningen
af christendomens tro, äfven före denna tros verkliga seger, förbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>