Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reda dess framgång. Detta kärlekens rike åter, som både skall
utgöra fulländningen af trons seger och genom tiderna förbereder den,
har tvenne hufvudsakliga utvecklingsformer: och dessa äro
äktenskapet och landtbruket Dessa äro nämligen de egentliga
uppenbarelserna af menniskans vårdande kärlek till lifvets alstringskraft, å
den ena sidan inom dess eget slägte sjelft och å den andra inom
den organiska verlden.
När man betraktar och med hvarandra jemför de talrika
men-niskoskaror, som ännu behålla qvar vildhetens prägel och de
civiliserade folken, som hyllande mensklighetens högsta culturkraft erkänna
den såsom sitt samfundslifs egentliga princip, synes det väl som de
skulle stå till hvarandra i en så skarp motsats att man tyckes hafva
skäl att tvifla på gemensamheten i deras ursprung. Eu närmare
betraktelse visar dock att de civiliserade folken hatva en större inre
förvandskap med vildame än man vanligen föreställer sig. Att de
förra stå till de sednave uti ett förhållande af uppfostrande bröder,
som utrustade med mensklighetens högsta förädlingskraft skola med
denna så genomtränga de sednare att de födas på nytt och blifva
delaktige af mensklighetens gemensamma character, är
christendo-mens grundtanke och den derutur utvecklade humanitetens strängt
uttalade fordran; men ehuru ingen vågat förneka denna fordran i
ord, har man så mycket djupare förbrutit sig deremot i handling.
I synnerhet hafva Amerikas fristater, derigenom att de icke allenast
med våld och list insläpat stora massor af den svarta folkstammen,
för att förslafva dem, utan äfven emot det röda folket, ihärdigt
genom sekler fortsatt en verklig exterminationsstrid, visat att
vildhetens drift ännu bar en djup rot i de civiliserade folkens bröst..
Man bar vid denna betraktelse lättare, att begripa möjligheten af
de vilda folkslagens uppfostran genom culturens magt, ån att de
nationer, som nu bära civilisationens namn, skola kunna uppfylla
den stora bestämmelsen, att utföra denna uppfostran.
Men det är icke blott i förhållandet till de vilda folkslagen,
som den civiliserade verlden ådagalägger huru ofullkomligt den
sanna humanitetens character ännu är hos densamma utvecklad, och
huru mycket ännu är qvar af vildhetens obesegrade magt inom dess
tänkesätt. I sednare hälften af det 18:de seklet framträdde
åtskil-lige författare, med Rousseau i spetsen, som, genom idealisering af
naturtillståndet eller vildheten, försökte att framkalla hat emot både
civilisationen och cultureu, och grundlägga den öfvertygelsen, att
återgången till vildhetens character, var det enda medlet att åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
