Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på hvarandra, den ena med den elevation, som medvetandet af ett
gemensamt fädernesland ingifver och den andra med den djnpa och
innerliga värma, hvarmed de flesta menniskor omfatta den torfva,
der de blifvit födde och i barndomen haft sitt hem. För att åter
hos arméen upprätthålla fosterbygdskårlekens lifv&nde magt vore det
dock nödigt att soldaterna på sin ålderdom något frikostigare
pensionerades än nu sker, helst med torplägenheter.
En bättre och humanitetens verkliga character djupare
framkallande uppfostran af det egentliga jordbrukande arbetsfolket är nu
ett af de största problemer, som försynen förelagt civilisationens
vårdare. Det är endast uti den välartade folkcharacter, hvilken kan
blifva frukt af en sådan folkuppfostran, som den högre och verkliga
culturen kan fö ett nationellt rotfäste, och utan detta blir den blott
individuell. — Om den det oaktadt utvecklar sig hos flera, kan den
emellan dem sammanfoga sig till ett slags gemensamhet, som
mången gång gifver en skepnad at nationalitet åt ett folks litterära
bildning, men som dock år utan inre verklighet Ty den råhet
som derigenom fördöljes, fortfar ej allenast i sitt oberoende af
cul-turens magt utan den kommer i en stark spänning till dera, som
kallas bildade, hvilken ej sällan bryter ut i revolutionära
skak-ningar.
De uppfostringskrafter, som kunna inverka på vårt arbetsfolk,
härröra, såsom det synes, väl egentligen ifrån församlingen och dess
vårdare, men sjelfva den bestämmande grundkraften är dock
jordbären sjelf. Det är han. som både i sitt eget bröst och hos sina
underhafvande skall kämpa humanitetens strid med råheten och segra,
om landtbruket sjelft skall kunna utveckla den ädla och rika
betydelse, som innehålle8 i dess idé. Han måste erfara sanningen af
den store Komarens (Ciceros) ord, att landtbruket är rättrådighetens,
tålamodets och mildhetens skola, om han skall kunna anse sig
värdig sitt kall, såsom naturens vårdare och komma i det djupa och
activa förhållande till det högre culturlif, soro utgör mensklighetens
verkliga utveckling. Men det är icke blott till culturen, som
landtbruket står i detta innerliga och betydelserika förhållande, utan
äf-ven och i ett ännu djupare till civilisationen. Det genom
landt-bruket uppkommande husbondeväldet utgör civilisationens första
utvecklingsform, och om denna ursprungliga utvecklingsform icke är
sund och kraftfullt hyllande humanitetens princip, utan tvertom
kränker den, blir civilisationen genom alla sina områden sjuk och
urartande till förtryck, förderf, tvedrägt och upplösning. När man be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
