Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pehr Hoffvenius (1859)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom aåsom den svenska medicinens Mer och grundläggare,
genombryta den tid som förflutit sedan han tilltrftdde sitt lärarekall,
och hvilken innan kort uppnår måttet af tvenne sekler, samt till
trots af alla de sednare tidernas skiftande, ofta nog låga och
inskränkta meningar, framtränga till oes såsom en vördnadsbjudande
framtidsnppmaning och uppfattas med tacksamhet, lydnad och hopp.
Hopen har förgätit Hoffvenii namn, men det oaktadt har hans
minne ännu icke dödt Det är väl blott få, af hvilka det blifvit
bevaradt, men det har hos dem varit så mycket mer lefvaude och
djupt. Jag känner åtminstone trenne män, hos hvilka detta i hög
grad varit händelsen, och jag anser mig skyldig att nu nämna dem.
Den förste var Joh. Gustaf Acrel. Han har skrifvit Medicinska
Facultetens historia och bland de män, om hvilka denna skrift
handlar, är det ingen, Linné sjelf icke undantagen, hvilken författaren
omfattar med så djup aktning och så varm tillgifvenhet, som
Hoff-venius. Ehuru icke med den pittoreska eller vältaliga skildring, som
måhända ämnet förtjenar, framhåller han dock med innerlig och
stark känsla det i mina ögon mest upprörande factum, som
Facultetens historia innehåller, nämligen motsatsen emellan det flor,
hvar-till de medicinska studierna utvecklade sig under Hoffvenii vård, och
det djupa förfall, hvari de efter hans död råkade genom Rudbecks
och Drossanders ytterliga försummelse af sina skyldigheter. Den
andre af dem, som egnat Hoffvenii minne en verklig och djup
vördnad, var P. v. Afzelius. Vid ett samtal om Medicinska Facultetens
öden och minnen, sade han en gång till mig: »Väl voro Linné och
Rudbeck djupare speculativa snillen och Rosenstein måhända
öfver-träffande i detaljen af practiska specialkunskaper, men såsom lärare
är Hoffvenius en ouppnådd superioritet Med honom är i detta
af-seende, hvarken i Medicinska Faculteten eller, efter hvad jag vet
inom universitetet för öfrigt, icke någon jemförlig.» Den tredje åter
är jag. För mig bar Hoffvenius under större delen af den långa
tid, jag bestridt lärarekallet i medicinen, varit en förebild, hvilken
jag ihärdigt med flit och nitälskan, sträfvat att efterlikna. Jag
skulle nu, sedan jag afträdt ifrån min offentliga lärareställning, anse
för min högsta glädje, om jag med verklig öfvertygelse skulle kunna
säga, att jag återställt och fortsatt Hoftvenii verk, och, ehuru jag
icke kan detta, härleda sig mina brister, såsom lärare, dock icke
derifrån att jag origtigt valt mitt mönster.
Alla tre, hvilka jag nu nämnt såsom bevarare af Hoffvenii
minne, hafva successivt innehaft hans lärostol: Acrel i 11 Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
