Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pehr Hoffvenius (1859)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 18 och jag i 25 år. De begge förstnämnde hade någon likhet
med honom deruti, att de länge, Acrel till sin död och Afzelius
under ett nära tjuguårigt skifte af sin lefuad, åtnjöto anseendet att
vara landets förnämste läkare. Detta har, såsom bekant, alldeles
icke varit händelsen med mig, och orsakerna dertill hafva varit flera,
men det är odiöst och dessutom onödigt att nu uppräkna dem. Uti
djup och stark öfvertygelse om medicinens vetenskapliga dignitet,
och uti nit för dennas befordran och upprätthållande har jag åter
icke gifvit mina berömda företrädare efter, utan tvertom vågar jag
påståendet, att jag i detta afseende stått Hoffvenius närmare än
någon af dem. I ett afseende hafva vi alla tre någon likhet med
honom, ehuru icke heller der, såsom det synes mig, ända till
jem-förlighet Vi hafve åtnjutit våra läijungars kärlek, ty denna lycka
har fallit äfven på min lott; och jag tackar derföre Gud, ty utan
den skulle — jag känner det nästan med rysuing — ett dystert
mörker nu sänka sig öfver min ålderdom.
Den parentation, som enligt Acrels uppgift hlef öfver
Hoffvenius hållen af Professoren Wolff, har antingen aldrig blifvit tryckt
eller ock sedermera förkommit Men Professoren Skunk, som i
egenskap af Rector utfärdade programmet till Drossanders introduction,
yttrar der: »Nos medicum in hac Academia sempiterno dignissimum
honore, ante annum et quod excurrit, in ipso virilis ætatis flore eheu!
amisimus. Fuit is vir excelleutissimus dum vixit, nunc in coelis
beatus, Petrus Hoffvenius. Alter ille non qvidem Gous, sed tamen
Upsaliensis Hippocrates in tantum laudandus, in quantum ars ipsa,
quae ei immortale peperit nornen et numquam intermorituram
con-ciliavit gloriam, laudibus extolli potest» Detta låter väl pösande
och svulstigt, men det är dock enkel sanning. Man har nämligen
fullt skäl, att kalla Hoffvenius för Sveriges Hippocrates, emedan han
icke allenast, såsom redan är sagdt, obestridligt är den Svenska
medicinens fader och grundläggare, utan äfven, för dess första
genom hans vård framkallade utvecklingsform, lade de Hippocratiska
lärorna till grund. Icke heller kan man bestrida sanningen deraf
att i samma mån den Svenska medicinen kan upprätthålla sitt
anseende och sin magt såsom culturkraft, och sammansluta sig med
alla de öfriga sträfvanden, som hafva ljuset, sanningen och
mensk-lighetens andliga förädling till ändamål, skall Hoffvenii minne hafva
ett evärdligt lif, om äfven hans namn skulle hädanefter som hittills
blifva af hopen förgätet Men om medicinen i Sverige, eftergifvande
för den gravitation till låghet, som utmärker vår tids practiska bild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
