Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pehr Hoffvenius (1859)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningscharacter, icke förmår upprätthålla sig på den plats inom den
högre culturens vårdareförbund, hvilken Hoffvenius åt henne vindi*
cerat, utan verkliggör sin temligen länge yttrade tendens, att
förvandla sig till kunskapsspedalitet och mercantilt yrke, och till
befordran deraf lyckas att sönderslita det sista band, som ännu
sammanhåller henne med den verkligt vetenskapliga bildningens
geniensamhet, då dör Hoffvenii minne, om det äfven skulle lyckas mig,
att få hans namn oftare än hittills ihågkommet och nämndt, af
dom, som stundom tala eller skrifva om Svenska litterärhistoriska
ämnen.
Men jag kan icke sluta denna betraktelse utan att fästa någon
uppmärksamhet vid en sqvalleranecdot, som i den muntliga
traditionen, så obetydligt äfven denna befattat sig med Hoffvenius, löiviir
sig till en smädelse emot hans minne. Jag har nämligen hört ett
par ytliga kännare af Sveriges biographiska historia säga, »att
Hoffvenius på sin dödssäng yttrat, det hans tidiga bortgång härrörde ifrån
att han för ofta öppnat ådern, druckit för mycket öl och nimia
venus; med tillägg, att det så berättas i alla biographier om honom.»
Men så berättas anecdoten icke i någon biographi som jag läst
icke af Bergius, icke af Acrel, icke af Gezelius, icke af Sacklén.
Sjelfva den egentliga urkunden till denna berättelse, som förvridit
sig till en, Upsala Universitets största läraremiune till öldrinkare
och libertin nedsättande, scandal, är Collectauea Robergiana. Der
lyda orden så här: »Han dog in flore aetatis, dertill han tror
orsakerna halva varit: l:mo att han så tida öppnat ådern, uam erat
sanguinosus, 2:do alt han rökt för stark tobak; 3:o nimia venus,
ty hans hustru var ett fagert och friskt gvinfolk.> Af denna
ursprungliga berättelse finna vi, att Hoffvenius på dödssängen icke
anklagat sig för att hafva öfverflödat i öldrickning, eller utsväfvat i
oregelbunden kärlek. I det sednare afseendet säger ban blott, att
han i kärleken till sin hustru varit för varm, och denna bekännelse
talar blott om öfverdrift och hindrar icke att han i detta
förhållande, såsom i alla andra, var ädel och trogen. Men dä smädelu-
stan ogerna släpper något, hvaruti den fästat sin gadd, skulle den
möjligtvis efter en sådan förklaring vända sig ifrån Hoffvenius sjelf
och i stället angripa hans fru Jag anser mig derföre böra yttra
några ord äfven om henne och deras familjelif. Hon var dotter till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
