Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pehr Hoffvenius (1859)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öppet bekänner eller tillägger sig denna förbrytelse, tros af slägte
efter slägte, Men ej nog dermed! Lögnen förkofrar sig alltid, då
den ieke i tid blir dödad. Först utelenmas både i den gängse
jargonen och i de skriftliga biographierna slutmeningen i Bobergs
berättelse, hvilken inskränker den nimia venus, för hvilken Hoffvenius
skall hafva yttrat någon sjeliförebråelse, inom äktenskapet, eller med
andra ord innehåller, att Hoffvenii äktenskap var ibland dem, uti
bvilka hymen icke dödar eller förjagar amor, utan tvertom
beskyddar och omhuldar honom, och ändteligen, ehuru mig veterligen icke
i någon af de skriftliga berättelserna, förvandlar man tobaken till
öl. På detta sätt har man nedsatt och förvandlat Upsala
Universitets största lärareminne, den mägtigaste uppfostringskvaft, som
någonsin framträdt i Sverige, till en åt låga njutningar hängifven man,
samt öfverlemnat honom för öfrigt åt glömskan. Detta åter kallar
man i vårt land för att minnas. Tvenne bistorieskrifvare i vår tid,
Carlyle och Sehlosser, hafva sagt, att den historiska forskningen
isynnerhet i sednare tider förvridit sig till ett sökande efter petitesser
och anecdoter, hvarigenom dessa sammanskockat sig till
oöfverskåd-liga hopar, som fördunkla och i många fall alldeles bortskymma
sanningen, och att i följd deraf den nuvarande häfdatecknarens första
pligt år att angripa dessa lögnens massor, och om möjligt förstöra
dem. På detta påstående hafva vi en speciell bekräftelse uti
anec-doten om Hoffvenius, och den som försöker att vara hans biograf
bör väl icke ogillas, om han gör allt hvad han förmår för att
bekämpa den magt sqvallret tillvällat sig öfver hans minne.
Hoffvenius är i allmänhet förgäten och hans minne har icke
något af det skenlif, hvilket medaljer och äreminnen förläna ät vissa
namn; men det lefver verkligt i det varmt och kraftfullt klappande
bjertat hos åtminstone en man. Ehuru snart tvenne sekler ligga
emellan honom och Hoffvenius, anser han dock denne såsom sin
närmaste själsfrände, emedan det mål han under hela sin lefnad
efter-sträfvat, såsom sina ajbetens högsta bestämmelse, djupare blifvit af
Hoffvenius uppfattadt än honom vetterligen hittills af någon annan.
När nu min lefnadsbana nalkas sitt slut, och jag redan fått
höra några af aftonklockanv manande toner, drages mitt hjerta med
en mystisk kraft till de hädangångne och framför alla andra till den,
som jag har skäl att anse för min föregångare och själsfrände; och
då tidens tecken nu äro särdeles besynnerliga, bar jag icke kunnat
emotstå kallelsen, att med en efter förmåga gjord, ehuru måhända
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
