Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck (1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
således flere anatomer med mer eller mindre utmärkt skicklighet,
såsom Gassendi, Peireec *), Mentel, Fournier, Highraore, Schneider,
Vesling, Bartboliuus, Wirsung, Wormius, Sylvius, Jolyff med flera
åt denna afdelning af den anotomiska forskningen egnade flit och
uppmärksamhet och oaktadt nagre, i synnerhet de begge
sistnämnde, synas hafVa varit den rigtiga åsigten åtminstone ganska nara,
låg dock den falska physiologiska meningens välde tungt öfver dem
och tvingade dem att till öfverensstämmelse dermed förvrida sina
iakttagelser. Detta gick understundom nog långt, såsom t ex. då
Wirsung upptäckte den efter honom namngifna excretionsgången uti
den verkliga pancreas, ansåg han både den sednare för en
lympha-tisk körtel, och den förra såsom mjölkkärlens hufvudstam, eller den
förnämsta vägen för öfverföraudet af chylus till lefveru. Denna
af-delniug af den anatomiska forskningens historia bekräftar således,
såsom all culturhistoria, den gamla, ehuru af många i synnerhet i
våra dagar förnekade, sanningen, att den empiriska forskningen aldrig
kan emancipera sig ifrån tankens herravälde, och att den för att
gå framåt behöfver styrelsen af snillets speculativa kratt Utan
denna af forskaren sjelf eller af andra utöfvade styrelse, gagnar hans
ihärdiga och äflande flit till föga eller intet. Han går och går och
tager, såsom han sjelf mången gång både säger och tror, jättesteg,
men står ändock qvar på samma ställe.
Den som egentligen bör anses för Rudbecks närmaste, ehuru
för honom sjelf obekante, företrädare i afseende på såväl sjeltva
upptäckten som dess physiologiska betydelse, var Pecquet**). Denne,
som 1647 vistades i Montpellier, gjorde då den i afseende på
ifrågavarande forsknings fortgång och ändamål väsendtliga och vigtiga
upptäckten af det lymphatiska systemets hnfvudstam eller ductus
*) Denne var egentligen icke sjelf anatom, utan blott en stor
gynnare af detta studium Han var senator uti Aix. Han skaffade åt några
läkare uti denna stad liket af en nyligen afrättad brottsling, som för detta
ändamål någon tid h&llits i okunnighet om sin dödsdom och blifvit
rikligt och starkt född.* Det var således hos honom, som mjölkådrorna och
enligt Pecquet’s uppgift äfven ductus thoracicus första gången blefvo
tydligt och fullständigt sedda äfven i menniskans kropp Detta skedde
1628.
**) Om denne anatom, hvars ifrågavarande skrift han derjomte kallar
^nobile opus et inter praecipua seculi decora**, yttrar sig Haller: *vir in
experimentis sedu lus, nisi eum ncscio qui» error abripuisset, ut in
spi-ritu vini vim totarn alentem contineri persvasus, eo venena mortern
praecipitasset.^ Bibi. anatomic. Tom. I p. 442.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
