Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck (1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
thoracicus — och dess förening med sabclavicuiarvenen samt
uttömning deri. Då denna upptäckt af många och ibland dem äfven af
Sprengel anses för sjelfva hufvudpunkten uti den kunskap om
lym-phatiska systemet, som uti det sjuttonde seklet blef förvärfvadt, torde
det vara nödigt, att något närmare betrakta den, för att bestamma
dess verkliga innehåll och betydelse. Väl upptäckte Pecquet ductus
thoracicus och det ställe i blodådersystemet der den uttömmer sig;
men denna åder var för honom icke något annat än hufvudstammen
för mjölkådrorna eller vasa chylifera, och idéen af ett öfver hela
kroppen utbredt system af absorberande kärl och af ductus thoracicus
såsom den gemensamma stammen både för dem och mjölkådrorna,
var för honom alldeles främmande. Om vattenådrorna uti lefvern
yttrar han icke ett ord, ehuru Aselli såg åtminstone en del af dem
redan 1622, och de således alltsedan dess varit kända. Han uttalade
väl klart och bestämdt den med hans upptäckt omedelbart
sammanhängande physiologiska satsen, att lefvern icke mer kunde anses
såsom sangvificationens centrum, men han yttrade så alldeles haltlösa
tankar om detta stora organs betydelse inom organismen, att han så
tillsägandes ställde densamma äfvensom de flesta andra kroppsdelar
utom reproductionsprocessens område, hvilket inskränktes inom
tarmkanalen, vasa chylifera, hjertat och blodet. Denna kunskap om det
ifrågavarande kärlsystemet var således blott half, och den
physiologiska åsigt, som dermed var förenad, skulle om den icke snart
derefter blifvit efterträdd af en ny och mer omfattande upptäckt halva
fixerat sig till ett mägtigt binder emot forskningens fortgång på
denna väg. Dessutom besvärades Pecquefs upptäckt af positiva fel.
Den beskrifning han ger på cisterna chyli eller receptaculum Pecqueti,
såsom den en tid kallades, år origtig i synnerhet i afseende på
förhållandet hos menniskan, emedan han ej hade tillfälle att se
densamma eller dess fortsättning ductus thoracicus der, utan endast hos
hundar, och deruti följande Galeni exempel gjorde, ifrån hvad han hos
djur iakttog, allt för bestämda och säkra slutsatser till förhållandet hos
menniskan. Men detta, ehuru åtskilliga anatomer dervid nop mycket
fästat sig, är i det hela en småsak. Vigtigare åter är den hypothes.
åt hvilken han gaf form af anatomisk upptäckt, ehuru den i sjelfva
verket icke var det, och som innehöll att cistema chyli utsände kärl
till njurame, genom hvilka chylus omedelbart öfverfördes till dessa
eicretionsorganer. Denna hypothes, hvars anatomiska grundlösbet
snart ådagalades, ger tydligt tillkänna, det Pecquet icke insåg eller
ens anade det lymphatiska systemets sanna betydelse. Pecquefs upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
