Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck (1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hög grad orättvist, att i afseende på snille och djap
forsknings-kraft ställa honom i något slags jemförelse med hans samtids
ryktbara physiologer, Harvey, Glisson ocb Willis, men ingendera af dessa
och ej heller någon annan kunde, i afseende på så väl egentlig
lärdom som rikedomen af genom anatomisk autopsi förvärfvade
kunskaper, göra honom första platsen stridig. Han var derjemte
anatomiens då varande mest ansedde lärare och hade omkring sin
lärostol församlat ett stort antal lärjungar af flera nationer, i
syn-uerhet från Tyskland. Han var dessutom en talentfull författare
ocb så flitig, att Sprengel finner sig föranlåten att kalla honom
»der Vielschreiber». Han hade ärft sitt namns ryktbarhet efter
sin fader, den berömde polyhistorn Caspar Bartholinus och han skötte
detta arf med så mycken trohet och flit, att det betydligt
förkof-rades. Det anseende han åtnjöt var väl således stort, men han var
icke belåten dermed, utan eftersträfvade en ännu högre ära
nämligen den som ensam kan vinnas, genom att med positiv kraft
ingripa uti forskningens inre ocb gifva den en ny rigtning. Han ville
blifva Harvey’s medtäflare, och han anade tidigt, att den
forsknings-bana Aselli öppnat, utgjorde en väg dertill. Då Budbeck framträdde
med sin upptäckt, blef en sådan ära vunnen, men af en annan,
mycket ung och förut obemärkt man. Frestelsen att på sig
öfver-flytta den var för Bartholinus för stark, och han gaf vika derför.
Den polemik han för detta ändamål med mycken slughet dels
tillställde, dels sjelf offentligen utförde, hade framgång hos mängden,
både ibland hans samtida och hittills hos efterveriden.
För att rättvist och oveldigt pröfva detta Bartholini anspråk,
bör man först och främst bafva i minne att Budbeck redan i April
1652 gaf genom sin högtidliga föreläsning offentlighet åt sin
upptäckt, ehuru ban icke förr än det derpå föjjande året, genom den
då utgifna skriften, gjorde det i literär väg. öfverensstämmelse i
hufvuds&ken måste bafva funnits emellan hvad han det ena året
talade och det andra året af trycket utgai, ty annars hade väl den
emot honom rigtade polemiken anmärkt skiljaktigheten. Men någon
sådan invändning blef emot honom mig veterligen icke gjord, och
man måste således antaga det hans upptäckt och dermed förenade
nya physiologiska åsigter redan i April 1652 voro sådana, som han
dem i den 1653 utgifna skriften sedermera framställde. Att han
åter redan vid den förstnämnda tiden, skulle hafva hemtat dem på
smygväg från Bartholini föreläsningar, är det påstående man vågat
göra. Men det lät väl svårligen verkställa sig, att ifrån dessa fö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
