Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck (1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reläsningar hemta något som i dem verkligen icke fanns, och de
måste hatva innehållit något helt annat än de upptäckter och
åsig-ter, hvilka Rudbeck såsom sina utgaf och försvarade. Rartholinns
utgaf nämligen i Maj 1652, eller en månad efter det Rudbeck höll
sin celebra anatomiska demonstration, en afhandling: De lacteis
thoracicis historia anatomica; och det kan väl icke utan
orimlighet antagas, att hvad han der uppgifver och yrkar kan ligga i strid
med hans nyss hållna föreläsningar. Denna Bartholini skrift är af
stor märkvärdighet Den visar icke allenast hans egna kunskaper
och åsigter, sådana de vid denna tid voro, utan äfven hvad de fleste
då tänkte och trodde i afseende på detta ämne, och ådagalägger
derigenom tydligare äu måhända något annat huru i sträng
bemärkelse ny och emot de lärdes då rådande traditionella meningar
protesterande Rudbecks lära verkligen var. Såsom ofvanföre redan är
sagdt, bestod det väsendtliga uti Rudbecks upptäckt och åsigt icke
deruti, att han var den förste, som såg vattenkärleu i lefvern, ty
detta gjorde redan långt före både honom och Bartholinus Aselli samt
flere andre; utan deruti att han bestämde det dessa kärl voro
bortförande och icke tillförande, att de innehöllo vatten och icke chylus
samt att rörelsen af denna vätska, kärlet må ligga i hvilket organ
som helst, är centripetal till blodet och hjertat, samt slutligen att
lefvern är organ blott för blodets depuration, men icke för dess
ursprungliga beredning. Det är äfven dessa satser, som sedermera
införlifvat sig med physiologien och utgöra det väsendtliga i den
stora och vigtiga upptäckten. Huruvida Bartholinus kände och
hyllade dem, innan han lärde dem af Rudbeck, kan ses af följande
utdrag ur hans ofvanföre uppgitna skrift, som väsendtigen icke är
något annat än en reactionsskrift emot Pecquet, och ett försök att
med de äldres meningar förena och sammanjemka dennes upptäckt
Cap. XV har till öfverskrift: *Non omnem chylum per
tho-racicas lacteas ad cor ferri, sed aliquem ad hepar per lacteas
mesenterii», och innehåller hufvudsakligen följande.
»Ardua restat controversia, an omnis chylus per novos ductus
thoracicos ad cor tendat Ita quidem credit Pecquetus et cum eo
tres illi Viri Doctissimi, Mantellus, Mersenus et Auzotius, quorum
elegantibus literis Dissertatio Pecquetiana exornatur, quia venas
lao-teas invenerunt nullas ad hepar vergentes, adeoque deceptos
hacte-nus omnes, qui hepati cum Galeno sanguificationis opus concesserunt
quum Aristoteles potius verus sit, cor solum sanguificare».
»Sed illi cum aliis anatomicis et nobis ipsis sunt conciliandi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
