Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck (1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och handlingskraft och med en kärlek till fosterlandet, som gränsade
till enthusiasm, fann derföre den vetenskapens kallelse, som så djupt
genoragripit honom, för hård. Den var för stor att icke göra
an-’språk på hela hans varelse, och således ej sådan, att den kunde
behandlas såsom bisak och fullgöras genom arbete blott på lediga stunder.
Den fordrade en fullkomlig uppoffring åt den ensliga forskningen och,
ehuru Rudbeck väl erfarit och kunde uppskatta åskådningen af den
tankens oändliga verld, som kan inrymmas i studerkammarens
fredliga hem, blef dock för hans fosterländska hjerta »den stugan för
trång». Vetenskapens kallelse å den ena sidan och å den andra
fosterlandets och det gemensam nui lifvets trädde med h varandra i
strid om hans kärlek, och den sednare vann: Oförmögen att med
hvarandra försona dessa inbördes kämpande anspråk, såsom troligen
mången annan af hans landsmän äfven sedermera varit, bjöd han farväl
åt vetenskapen och invigde sig åt fäderneslandets tjenst, Det var dock
ej ifrån studier och forskning som han tog afsked, ty detta var för
honom icke möjligt, utan endast ifrån den deras högre strängt
vetenskapliga rigtning, hvaråt han i ungdomen egnade sig. Afskedet
var bittert och de tårar han i anledning deraf en gång fällde,
pressades ut ur det innersta af hans hjerta. De studier, med hvilka
han sedermera sysselsætte sig, voro botanik och archæologi. Han
älskade väl det förstnämnda forskningsfältet och bearbetade det med
beundransvärd flit, så att man väl har orsak att beklaga, det de
förnämsta frukterna deraf genom en bekant olyckshändelse gått förlorade.
Men hans studier der kunde icke i hufvudsaken vara annat än
dilettantism och tidsfördrif. Rudbecks activa, för experimentets dristiga
frågor beståmdt dapade, suille kunde icke passa för den art af
naturbetraktelse, som vänder sig emot sitt föremål med ödmjukhet, och
söker att uppfatta endast hvad naturen sjelf i sitt ostörda lugn för
henne uppenbarar. Hans arcbaeologiska studier åter hafva åt. honom
förvärfvat en stor, ehuru tvetydig ryktbarhet. Om det namnkunniga
verk, som utgör deras resultat, innehåller blott villfarelser, en
enthu-siastisk fosterlandskärleks kringsväfvande drömmar, eller om under
den rika fabeldrägten stora och sanna, ehuru outvecklade, idéer röra
sig eller om sjelfva grundtanken är en djup och genomgripande ironi,
torde ännu vara oafgjordt. Åtminstone har jag aldrig hvarken hört
eller läst något omdöme deröfver, som skulle kunna på en gång gälla
såsom bestämdt, djupt och omfattande *). Anatomien deremot öfver-
*1 En bestämd kännedom af Atluntikans innehåll, syftning och
character vore väl för mången önskvärd; men ett dertill ledande studium
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
