Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams vetenskapliga character
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
methoder som den af begge sammanjemkade såkallade rationellt
empiriska, upplösa den själens verksamhet, genom hvilken kunskap
uppkommer, i flera functioner, af hvilka än den ena och än den andra
anses för den förnämsta och, genom den ömsesidiga striden om detta
företräde, föranledes en mången gång till skarp fieudtlighet
ölver-gående söndring emellan dem, hvilken hindrar deras samverkan för
det gemensamma ändamålet och gör att detta, oaktadt allt äflande
ifrån alla sidor, dock äfven under längre perioder af culturens
historia nästan alldeles förfelas. Denna emot vetenskapens utveckling
och kunskapernas verkliga tillväxt fiendtliga söndring genomgriper
nämligen de flesta personliga forskningskrafter så, att deras
bemödanden ehuru ihärdiga och nitiska de äfven mången gång åro, dock
blifva mer eller mindre betydelselösa. Det är endast den högre
in-tellectuelia kraft, hvilken vi kalle snille, som förmår segra deröfver
och det är just genom denna seger och den positiva till det
väsendt-liga i phænoinenernes verld framträngande forskningsnude, hvilken
derigenom utvecklar sig, som det vetenskapliga snillet ådagalägger
sin egen verklighet. Viil träder det fram under tvenne ifrån
hvarandra afvikande utvecklingsformer, af hvilka den ena har cn
öfver-vägande speculativ och den andra företrädesvis en empirisk
character; men skiljaktigheten emellan dessa stiger dock aldrig till den
grad, att den genomgripes af eller befordrar den verkligt fiendtliga
söndringen emellan forskningens begge sidor. I den gamla och
ännu i våra dagar fortfaraude partistriden emellau dogmatism och
em-pirism kan således icke någon verklig snillekraft deltaga, utan att
förlora sin ursprungliga betydelse och sin förmåga att befordra
vetenskapens sanna ändamål. Att göra forskningens positiva kraft
gällande och derigenom upphäfva den söndring, som genom de negativa
krafternas stegring oupphörligt förnyas, utgör tvärtom snillets stora
roll i vetenskapernas historia, ehuru de personligheter, som varit den
fullkomligt trogna, beklagligen äro få. Till dessa få hör Sydeubara
och den character af empiriskt snille, hvilken den medicinska
forskningen i följd af sin egenartade beskaffenhet, måste fordra af sina
ypperste, tillkommer honom i högre mått, än någon annan, hvars
minne vara häfder förvara, med undantag måhända af Hippocrates
sjelf, men denne, omedelbart utgående ur Æsculapiitjenstens
esoteriska cultur, har i förbigående sagd t en så egenartad character, att
han svårligen med någon af sina efterföljare kau auses jemförlig,
utan måste betraktas för sig. Man kan väl å ena sidan med skäl
påstå, att Syden ham år vår mest speculative patholog, meu hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
