Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Pathologi och Nosographi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hamian8ka åsigten helt och hållet komma att underordnas den äldre
grekiska eller den i sträng mening Hippocratiska, hvilken sedermera
nti Stahliauismen fick sin fullständiga vetenskapliga utveckling.
Deraf skulle ytterligare följa, att densamma långt ifrån att hafva
något gemensamt med den nyare pathologi, som ifrån sjukdomens
begrepp alldeles utesluter det deuteropathiska, och hvars sectatorer
vanligen yrka att Sydenham är deras egentlige föregångare, och
delar äran af ett sådant anförareskap endast med Paracelsus, tvärtom
är den sednare alldeles motsatt. Detta vill jag dock icke påstå,
utan medgifver gerua att Sydenham, ehuru det i noten anförda
fragmentet temligen nära öfverensstämmer med Stahls ensidiga lära och
dess föregångare, dock erkände eller rättare sökte att uppfatta det
protopathiska momentet såsom ett inre och anade, ehuru icke klart
insåg, det degenerativas verkliga betydelse och ursprungliga
identitet med parasitlifvet. Deremot är det alldeles falskt, att han
instämde i den nyssnämnda nyare pathologiens motsatta ensidighet
och, i likhet med denna, uteslöt det deuteropathiska ifrån
sjukdomens begrepp, samt identificerade icke blott det degenerativa
momentet utan sjukdomen i dess helhet, med parasitlifvet eller den
secundära organisationen. Den ifrågavarande nyare pathologien, ehuru
den väl medgifver reactionens verklighet, antager dock att det
de-generativa i sjukdomsprocessen utgör den verkliga sjukdomens
helhet, och att således den sednares förlopp, stadier och utgång äro
oberoende af reactionen och hafva sin grund uti den parasitiska
lifs-processens egen utvecklingsprincip. Deremot sammanfattar
Syden-ham uti sjukdomens begrepp både det protopathiska och det
deuteropathiska, och härleder den förras process, stadier och utgång, då
denna består i öfvergång till belsa, hufvudsakligen ifrån det sednare
momentet eller reactionen och crisis. Alla de jemförelser, hvilka i
Syden hams skrifter förekomma emellan sjukdomsprocessen och den
organiska lifsprocessen, eller emellan sjukdomen och plantan, äro
blott uttryck af hans öfvertygelse att den förra likasåväl som den
sednare är beroende af en inre nödvändig lag, hvilken af den yttre
vårdaren eller läkaren icke kan godtyckligt förändras. Men att uti
dessa hans sammanställningar finna en djupare och bestämdare
mening om parasitlifvet såsom utgörande sjukdomens väsende, år att
å ena sidan hos honom antaga ett mer fullständigt utveckladt
begrepp om det förra, än han verkligen ägde och å den andra att
påbörda honom en ensidighet och skefhet i sina pathologiska åsigter,
ifrån hvilka han var fullkomligen fri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
