Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Pathologi och Nosographi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satta rigtningar hos lifeprocessen, af hvilka den ena utgör det
ursprungligt sjukliga och har litvets förstöring till ändamål, och den
andra bestämmes af lifvets, sin räddning sökande motverkan, och
strid emot denna förstöring. Han kallar dem »principia morbi sibi
invicem contraria» samt den ena »materia morbis morbifica» och den
andra »Naturae conamen materiae morbificae exterminationem molientis».
Om man håller sig strängt efter orden skulle sjukdom enligt
Sydenham hufvudsakligen utgöras af den sistnämnda rigtningen eller
reactionen, då deremot den förra eller materia s. causa morbi, vore
att betrakta såsom ett yttre, antingen omedelbart utifrån inkommet
eller ock, ehuru ursprungligen ett inre, likväl genom ofullkomlig
krasis till ett yttre förvandladt *). I sådant fall skulle den Syden-
*) Dictat ratio, si quid ego hic judico, morbum, quantumlibet ejus
caussae humano corpori adversentur, nihil esse aliud quam Naturoe
conamen, materioe morbificce exterminationem, in cegri salutem, omni ope
molientis. Cum enim hominum genus, ita volente supremo rerum omnium
arbitro et moderatore, Deo, variis impressionibus, forinsecus advenientibus,
excipiendis aptum natum sit, fieri non potest, quin idem variis etiam
malis fuerit obnoxium: quae cum corporis humoribus male convenientes
in idem se insinuaverint, nudo sangvini permistae corpus omne morbifico
adflant contagio; partim a v«riis fermentationum generibus vel etiam
putrefactionibus humorum, qui in corpore, ultra justum tempus, ideo sunt
commorati, quia scilicet iisdem digerendis primum, dein excornendis, vel
ob nimiam eorundem molem vel qualitatem incongruam, suppar idem non
fuit. Hisce rerum circumstantiis, ita intime essentiae humanae intertextis
complicatisque, ut nemo quisquam se ab illis in solidum queat liberare,
natura de ejusmodi methodo, ac symptomatum concatenatione, sibi
prospexit, quibus materiam peccantem, atque alienam, quae totius fabricae
compagem aliter solveret, e suis finibus possit excludere. Quamlibet
autem frequentius longe quam fierit cernimus, illum, ad quem remediis
hisce ingratis collimat, sanitatis scopum adtingeret, nisi ab ignaris, a
recto, quem tenet, cursu detorqueretur, verum tamen, cum sibi relicta,
vel nimiopere satagendo vel etiam sibi deficiendo, hominem leto dat,
ferreae illi, atque insolubili, mortalitatis legi obsequitur, cui debemus nos
nostraque. Recte enim Boethius, atque e rerum sensu,
“Constat aeterna positumque lege est
Constet ut genitum nihil.“
Sed ut instantia una alterave jam dictorum veritatem asseramus;
Ipsa pestis quid; obsecro, aliud est, quam symptomatum complicatio
quibus utitur natura, ad inspiratas una cum aöre particulas μιασμώδ€ΐς,
per emunctoria, apostematum specie, vel aliarum eruptionum opera,
excutiendas? Qvid arthritis, nisi naturae providentia, ad depurandum senum
sangvinem et expurgandum corporis profundum, ut cum Hippocrate
loquamur? potest et idem adfirmari de plerisque aliis morbis perfecte
formatis. L. C. p. 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
