Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Pathologi och Nosographi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inflammatoriska character. Likväl anser han en motsatt art af
mani kunna härröra »a debilitate et vappiditate sanguiuis» och
anför s:\som egentligt exempel derpå den, som stundom följer på
långvariga frossor. Manien liar således, enligt Sydenham, en blott
kroppslig grund, och ingenstädes i hans skrifter finner man tecken till
någon aning om det ursprungligt psychiska sjukdomsmomentet. Hvad
han. såsom ofvanföre är sagdt, aulor om det causalforhållande,
hvilket sinnesrörelser bafva till uppkomsten af ataxia spirituum, kan icke
gälla såsom sådant^ emedan det icke är uti sinnesrörelserna, utan i
drifterna och passionerna, som sjukdomsprocessens egentliga psychiska
rot bör sökas, ifrån hvilken, vare det sagdt i förbigående, icke
allenast de egentliga såkallade psychiska sjukdomarna ursprungligen
härleda sig, utan äfven hufvudsakligen sjelfva det degenerativa
momentet i den kroppsliga sjukdomsprocessen.
Såsom redan ofvanföre är sagdt, insåg Sydenham icke
skiljaktigheten emellan reaction och cris, utan sammanblandade
begreppen derom med hvarandra, i följd hvaraf begge blefvo alldeles
fördunklade och hans framställning af den sida af sjukdomsprocessen,
der dessa begrepp skola styra betraktelsen, icke allenast oredig och
dunkel, utan i hufvudsaken alldeles falsk. I sin åsigt af det
inflammatoriska momentet, af febern eller den acuta sjukdomen,
upplyfte han således denna i dess helhet till betydelsen af critisk, och
ehuru han gjorde skillnad emellan ebullitio och despumatio. gällde
dock denna distinction endast deras yttre form och den olika tiden
for deras framträdande, emedan deras gemensamma inre grund och
verkliga identitet var hos honom satt utom allt tvifvel och
genomträngde djupt hela hans pathologi *).
*) Natura febris opem deposcit, qua adjutrice particulas inquinatas
a sanguine divellat, divulsasque progressu adhuc ulteriori per sudores,
diarrhocam etc. expellat L. C. p. 38.
Profecto enim, est febris ipsa natwoe instrumentum qno partes
ini-puras ab impuris secernat: hoc illa, niodo plane imperceptibili, præstat
ab initio, atque etiam in ccxfiij niorbi. L. C p. 62.
Febris naturæ est machina, ad difflanda ea, quæ sanguinem male
habent. L. C. p. 165
Febris est illa sollemnis naturæ machina, qua tum in præparanda
tum in eliminanda, mateiia qvavis inimica in sanguine latenti, præcipue
utitur. L. C. p 363.
Natura febrem accercit, sollemnem nempe sibi machinam ad
sangui-nem a materia aliqua hostili et contraria, in tus stabulante, vindicandum.
L. C. p. 755.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
