Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Pathologi och Nosographi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
feberlärans bestämningar egentligen äro tillämpliga. Dess förlopp
var regelbundet och den upphörde genom svett vanligen på det 14:de
dygnet och räckte sällan öfver det 21:sta. Den utmärktes, redan
vid sjelfva invasionen, af en hög grad af matthet Tungan var torr
och mörk, hudeu torr. Emot slutet uppkom stundom diarrhé, som
var af elak, stundom vådlig betydelse, men den kunde förebyggas
genom i början gifna kräkmedel. Dock var det icke denna feber,
soro Sydenliam ansåg för princeps coustitutionis, utan höstfrossorna.
Dessa, som började antingen redan i Julii månad eller i Augusti
eller i början af September, uppnådde sin höjd eller sin mest
utbredda grassation vid höstdagjemningen, hvarefter de såsom epidemi
aftogo och, sedan vinterkylan började, efterträddes af febris contiuua,
som räckte emot våren, slutet af Februari eller början af Mars. då
den gaf vika för de börjande vårfrossorna, hvilka, i synnerhet emot
slutet af vårconstitutionens välde (desinente potissimum vere)
stundom afveko ifrån sin normalform och framträdde under skepnaden
af inflammationer i halsen och lungorna. Sydenham anser derföre
den ihållande febern under deuna period såsom väsendtligen identisk
med höstfrossan eller åtminstone obetydligt derifrån skiljd *). För
denna sin theori hemtar Sydenham ytterligare stöd deraf, att under
denna period, såsom alltid då frossorna äro herrskande, den ihållande
febern ganska ofta öfvergick till frossa, men för öfrigt använder han
för samma ändamål en tbeoretisk demonstration, som svårligen kan
gillas. Han säger nämligen att den ihållande febern är så
tillsågandes ett sammandrag af höstfrossan, eller att den
depurations-process, som i den förra oupphörligt fortgår, väl sker i den sednare
med afbrott af fria mellantider, men är dock i begge fallen väsendtr
ligen densamma **). Om man nämligen förvandlar de 14 dygn, i
hvilka en ihållande feber vanligen räcker, till timmar, utgör dessas
antal 336, och om man sammanräknar de timmar, hvilka
paroxys-merna i en qvartanfeber, som varat i ett balft år, då hvar och en
af dem beräknas till ett timtal af 51/* uppkommer uära nog sam-
*) — eam febrem continuam atque tu ter mittentes istas (sc. au-
tumnales) vel natura quadamtenus convenire vel non mukuni ab invicem
abhorrere. L. C. p 251.
**) Perpendendum est continuarum hujus lempestatis, atque
inter-mittentium discrimen in eo maxi me versart; quod continnce conceptam
semel effervescentiam avréX&S unoquc tenore perficiant, intermittentes
autem partitis vicibus, ac diversis temporibus, eadem defungantur. L.
C. p. 88.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
