Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Pathologi och Nosographi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delar hvarken böra betraktas hvar för sig utan afseende på
hvarandra, eller uppfattas såsom hvarandras orsaker, utan måste begripas
i det nödvändiga sammanhang, som förbinder dem och har sin grund
i deras gemensamma beroende af naturens inre krafter.
Atmosphæ-rens förändringar, den ordning hvaruti den årliga utvecklingen och
i synnerhet blomningsacten framträda hos vexternas olika arter, den
individuella lifsprocessens med årstidernas skiften sammanhängande
förvandlingar hos djuren och sjukdomarnes omvexlande former och
characterer så väl inom den organiska veriden i allmänhet som i
synnerhet hos menniskorna, måste sammanfattas i betraktelsen, om årets
verkliga factum skall kunna åskådas och någon insigt i dess inre grund
kunna vinnas. Sydenhams constitutiio annua och Linnés calendarium
fiorce äro väl aktningsvärda försök i detta afseende, men de äro gjorda
hvar för sig inom enskilda forskningsgebit och kunna således på sin
höjd anses såsom förberedande den omfattande betraktelse, hvarom
jag nu talar, och ej såsom utgörande väsendtliga delar deraf.
Sydenhams epidemiographi eller den skildring han gifvit af de
hvarandra efterträdande epidemiska constitutioner, hvilka voro föremål
för hans egna iakttagelser, inskränker sig till London och omfattar
25 år, eller ifrån och med 1661 till och med 1685. Denna period
blef på samma ort, åtminstone till en del, observerad äfven af tvenne
andra utmärkte nosographer, som i afseende på de theoretiska
åsig-teme och den derpå beroende ståndpunkten för deras betraktelse,
voro ifrån Sydenham och ifrån hvarandra skiljaktige, Willis och
Morton; men det oaktadt öfverensstämma de uti sina iakttagelser, hvad
det egentligen faetiska af de grasserande sjukdomarne beträffar, så
mycket både med Sydenham och med hvarandra, att de ömsesidigt
bekräfta sanningen af de samtidiga observationernas faetiska innehåll.
Det blefve dock för vidlyftigt, att här genom utförlig jemförelse
emellan deras uppgifter bevisa detta, och det synes mig dessutom
vara bättre passande, att uppskjuta äfven den summariska
betraktelsen deraf till längre fram, då jag kommer att tala om Sydenbam
och hans samtid.
Den sjukdomsconstitution, som fortfor under åren 1661, 62, 63
och 64, fick väl af Sydenham icke uttryckligen någon speciell
benämning, men emedan den ihållande febern, som då var gängse, i
högre grad än någon annan af dem, han sedermera fick tillfälle att
såsom epidemisk iakttaga, motsvarade feberprocessens normalbegrepp,
kallade han den primaria och äfven depuratoria. Han ansåg äfven
denna feber hufvudsakligen vara den, på hvilken den Hippocratiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
