Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Pathologi och Nosographi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tensitetsgrad, än den ined hvilken denna nu för tiden vanligen
förekommer. Utom de vanliga, älven synocbus tillhörande, symptomerna
af häftig värk i hutvudet, ryggen och länderna, var denna feber
hutvudsakligen utmärkt af stupor. som gränsade till sopor, samt
delirium. Beskfifningeu af det förstnämnda symptomet är särdeles
bestämd och uttrycksfull *). Deremot omtalas icke några såkallade
putrida symptomer, hvarken ]>etechier eller profluvier. Det var först
i slutet af 1675, som diarrhé, ofta med form och häftighet af
dysenteri, sällade sig till de ölriga symptomerna. Denna feber
upphörde väl ofta pä det 14:de dygnet, men da hjernans lidande var
mycket intensivt, räckte den ej blott öfver det tjugonde utan äfven
ej sällan öfver det trettionde och längre.
Den andra sjukdomen är den, som af Sydenham kallas Tusses
rpidemicce cum pleuritide et peripneumonia supervenientibus. Den
visade sig i November och December 1675, och var tydligen en
influensaepidemi. Sydenham deremot anser den för en af årstidernas
köld och fuktighet föranledd modification af den nyss beskrifna star
tionära febern, men, såsom jag nyss yttrat, sanuolikt utan skäl.
Sjukdomens allmännelighet, den fara den understuudora innebar och dess
benägenhet att öfvergå till inflammation i lungorna eller brösthinnan,
eller till feber med stark värk i hufvudet, ryggen, länderna och
extremiteterna, äro vanliga egenskaper hos influensan **).
Mässlingen grasserade under våren 1674 mvcket allmänt ända
ifrån Januari månad till sommarsolståndet, såsom vanligt tillvexande
till Yårdagjemningen och sedan aftagande. Deu var mindre
regelbunden i sitt förlopp och hade oftare dödlig utgång, än den som
var gängse 1670. Febern och den inflammatoriska affectionen i
re-spirationsvägarna voro häftigare än i denna.
*) Inter hujusec febril symptomutn eminebat adfectus quidam
co-rnati haud dissi milis; quo correptus æger obstupebat, delirabatquo, immo
ad septimnnas aliquot dnrmitabat nonnunquam, nec nisi valido clamore
expergiscebatur: a quo æger excitatus oculos aperiebat tantum, et post
ingestum sive medicamentuDi. sive potum, cui adsveverat, mox in
stupo-rem dilabebatur. itu quandoque profundum, ut in aphonia desineret
ab-eolutissima. L C p 221.
**) Tusses ubique numerosiores grassabantur, quam al i o quovis
quod memini, tempore, nemini fere parcentes, cujuscuDique is fueri*
sive ætatis sive temperanienti, integras vero simul familias pervadentes*
Neque numero tantum erant spectabiles sed etiair. ob anceps illud pe’
riculuin, in quod eos, quod adfecerant, per accidens
conjiciebant-L C p 241.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
