Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Therapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckades, om ej åtminstone en måttlig åderlåtning anställdes törut *),
och det är denna method således, som Sydenham i de flesta fallen
sedermera använde och, såsom han sjelf säger, med framgång **).
Åderlåtningens ötverdrift låg således i den behandling han föreslog,
men ej förmådde genomdrifva, och icke uti den, han sedermera
verkligen använda Det oaktadt hör den första likasåväl till historien
om Syden barns therapi, som den sednare, ty det var ej af
öfverty-gelse, utan endast i följd af yttre hinder som han öfvergaf den.
*) Primo, si quidem tumor nondum protuberaret, sanguinem pro
aegrotantis viribus ac temperamento, moderate detraxi: quo facto,
Dia-phoresis, cujus alias sollicitatio, in nonnullis corporibus, non modo
summam habebat difficultatem, verum etiam majoris incendii, proindeque
ecthy-matum purpureorum pericu um minitabatur, facilis erat atque expedita.
Atque hane sanguinis jaeturam quae ut ut exigua atias gravissimum
m-commodum adlulisset, diaphoreseos immediate insequentis beneficium
abunde compensavit. Post venaesectionem (quam in leeto celebrandam
curavi, cum jam omnia ad sudores proliciendos in prorntu essent) ne vel
minima interposita mora, strangulis aegrum obrui, ac laciniam laneam
sincipiti alligari, jussi; quae quidem capitis obtectio ad sudorem ciendum
plus proficit, quam quis facile erediderit. — Sedan ingåfvos
svettdrif-vande medel, hvarpå flera formler anföras. L. C. p. 125.
**) Ärligheten af Sydenhams egna uppgifter torde väl ingen af hans
fördomsfrie läsare vara benägen att sätta i fråga. Men äfven andras
vitsord öfverensstämma dermed, och det synes mig verkligen vara
fac-tiskt att han behandlade pesten med så stor och framför sina colleger
utmärkt framgång, att det väckte uppseende och sannolikt utgjorde en
hufvudsaklig grund för hans så vidt utspridda läkarerykte. I Locke’s
lyckönskningsverser i anledning af afhandlingen om de acuta
sjukdomarna, förekommer bland annat följande:
Extorsit Lachesi eultros, Pestique venenum
Abstulit, et tantos non sinit esse metus.
Quis tam arte nova domitam mitescere Pestem
Gredat, et antiquas ponere posse minas?
Post to t mille neees, cumulataque funera busto,
Victa jacet, parvo vulnere, dira lues.
Ehuru uti sådana verser smickrets daemon är den egentliga
sånggudinnan och den öfverdrift, som är en följd af dess ingifvelser, icke heller
här saknas, vore det dock orimligt att tro, det en man med Lockes
dåvarande anseende och erkända heder, man må äfven sätta så mycket man
möjligtvis kan på räkningen af smickrets bruk och hans personliga
vänskap för Sydenham, skulle framburit en ren lögn, i synnerhet som han
sjelf var läkare och således var i stånd att sjelfständigt bedömma
saken, utan att förvillas af hopens så kallade opinion, hvilken vanligen är
osannfördig och Öfverdrifven, det må gälla pris eller klander. Dessutom
instämma dermed äfven yttranden af andra, såsom Hannes m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
