Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Therapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dicationens fordran tvungen, utan deruti, att han genom
försummelse af de öfriga antiphlogistiska medlens fullständiga bruk satte sig i
nödvändighet, att göra så. Denna förebråelse åter, ehuru den är
rättvis i afseende på saken, blir dock högst illiberal och otacksam,
då den användes på personen. Sydenham år den antiphlogistiska
methodens grundläggare. Han har bestämt dess indication, uttalat
dess princip och uppgifvit flera af de vigtigaste medlen för dess
utförande. Detta är ett verkligt storverk, och man har ej rätt att
förneka detta för det att det är ofullständigt utfÖrdt och i åtskilliga
delar ännu besväras af brister. Det är ej blott otacksamt utan
äfven ett öfverdrifvet uppskattande af den menskliga personlighetens
möjliga förmåga, att klandra den, som gjort mycket och mer än andra,
lör det han ej gjort allt Ehuru ett fullständigare användande af
kölden och* de öfriga antiphlogistiska inedlen minskar behofvet af
åderlåtning och i många fall kan göra den till och med umbärlig,
innehåller dock Sydenhams intensiva bruk af den sednare, ett
uttalande af den inflammatoriska irritationens kraf på en sträng och
dristig antiphlogos, och denna fordran är hufvudsaken. Kan den
uppfyllas genom andra och lämpligare medel ån de af Sydenham
företrädesvis brukade bloduttömningarue, är det vät men då utgör
användandet af de förra en fortsättning af den bana, Sydenham
börjat och ej en afvikelse derifrån, och bör leda till förhöjande af hans
ära i stället att fördunkla den.
Det är egentligen i afseende på tvenne sjukdomar, som
Sy-denham säges hafva öfverdrifvit åderlåtningens bruk, och dessa åro:
pesten och rheumatismen. Therapien af den förra är ännu så
vacklande och full af motsägelser, att man har svårt att medgifva det
ännu en afgörande dom kan fällas om den method, Sydenham valde,
i allmänhet är den rigtiga och bästa eller ej. Sydenham ansåg
pesten för en i högsta grad inflammatorisk sjukdom, som således
fordrade sträng antiphlogistisk behandling, och i följd deraf år hans
method af förnyade åderlåtningar med denna hans åsigt fullkomligt
consequent, och icke heller har man skäl att anklaga honom för
öfverskridande af indicationens gränser, då han bestämdt förbjuder
bloduttömningen i suppurationsstadiet, eller så snart ringaste tecken
till abcessbildning eller bubo visade sig. Men ehuru Sydenham
yrkade nödvändigheten och nyttan af repeterade bloduttömningar, ända
tills bubonerna framträdde, såsom den bästa methoden, tvingades han
dock af de sjukes och deras anhöriges motsägelser, att afstå derifrån,
och valde en annan, som var den svettdrifvande, hvilken dock icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
