Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, att mer eller mindre lyckligt etterapa dess ord och talesätt.
Med ett ord, det är den nu lefvande tanken, som skall eröfra
förflutna tiders vishet och icke tvärtom. Sker det sednare är det ej
och kan aldrig blifva annat än slafveri, så mycken möda det åfven
må hafva kostat, att inveckla sig deri Men å andra sidan är det
lika afgjordt att icke något, som redan införlifvat sig med den
gemensamma bildningen och således ingått i dess historia, kan utan
en djupt gripande förlust för menskligheten derifrån afsöndras och
öfverlemnas åt glömskan, såvida ej tanken först tagit dess
väsendt-liga innehåll fullkomligt i besittning och förvandlat detta till
öfver-ensstäramelse med sig. För att culturen skall blifva verkligt
progressiv och förvärfva cbaracteren af fortgående utveckling, måste
dess närvarande tidsmoment icke lösrycka sig ifrån det förflutna
utan tvärtom bemägtiga sig det, ty det är endast med detta vilkor,
som det förra kan viuna någon djup insigt i betydelsen åfven af
sig sjelf och upphöja sig till en positiv kraft i afseende på
framtiden. Utan en sådan genomgripande seger öfver det förflutna
förlorar culturen cbaracteren af gemensamt lif, och upplösande sig i
ett aggregat af hvarandra efterträdande och mer eller mindre
fiendt-ligt bekämpande meningar och lefnadsåsigter blir dess fortgång
sjuklig och degenerativ, i stället att den skulle träda fram såsom
verklig utveckling och sund tillväxt Den af många röster nu för tiden
yttrade uppmaningen, att alldeles vända forskningen bort ifrån det
förflutna och rigta tanken endast på det närvarande och den, såsom
man hoppas, deraf omedelbart beroende framtiden, är således ytterligt
vådlig och, om den af ett helt folk skulle blifva åtlydd, måste den
hafva djup förnedring till följd. Tvärtom är kallelsen att intrånga
i sjelfva det inre af forntideus vishet nu starkare än någonsin förr,
och i afseende på sättet att lyda denna kallelse, erinrar jag blott
derom att den forskning, som med allvar vill gå den till möte,
måste bestå i något annat och mer än blott språkstudier, ty annars
kommer den troligen såsom hittills att stanna qvar i utanverket
Sextonde seklet och förra hälften af det sjuttonde erbjuda ett
stort och lärorikt skådespel uti den väldiga strid, som då ägde rum
emellan dem, hvilke uppfattade införandet af den, förut blott genom
mer eller mindre vanställande öfversättningar ofullständigt kända,
Grekiska literaturen, såsom den Europeiska bildningens då
framträdande starkaste culturbehof, och dem, som till skydd för den
Ger-maniska folkstammens inneboende kraft och den ifrån Christendomen
meddelade religiösa princip, som genomträngde den, kämpade emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
